Kadi
Från Rilpedia
 |
En eller flera användare anser att denna text bör infogas i Qadi. (Diskussion) |
Kadi (Arabiska: قاضي) betyder en islamisk domare.
Den islamiska rätten, sharia, och den islamiska rättsvetenskapen, fiqh, började utvecklas under det Umayyadiska kalifatet(661-750). Under den här perioden ersattes hakam småningom av kadi. Till skillnaden från hakam utsågs kadier av guvernörer. Guvernörerna var representanter för kalifen och hade full handlingsfrihet i sina provinser. Kadier var guvernörernas ombud i rättsliga frågor och deras juridiska rådgivare. Guvernörerna förbehöll sig dock såväl rätten att fatta sina egna beslut i rättsliga frågor som rätten att avskeda kadier. Under det Umayyadiska kalifatet bevarade man de redan existerade administrativa systemen i de erövrade områdena och anpassade de till sina ändamål. Kristna och judar hade sina egna domstolar som blev kvar från det Bysantinska riket. Kadins rättsskipning avsåg således bara muslimer. Kadier grundade sina beslut både 1) på egna uppfattningar och tolkningar av Koranen, dess föreskrifter och de nya islamiska normerna som växte fram och 2) på lokala sedvänjor i provinser där de var verksamma, de kunde också hänvisa till och fatta beslut på seder från sina trakter. Deras främsta uppgift var att tillämpa och integrera islam i de lokala traditionerna. Islam blev således inkorporerad i lokala seder och bruk och traditioner islamiserades på sådant sätt. Samtidigt påverkade traditionerna kadis beslut. Ijtihad och ra'y var viktiga förhållningssätt i beslutsfattande under det Umayydiska kalifatet.
Trots att de första kadierna lade grunden till fiqh, blev deras beslut inte vägledande i den vidare utvecklingen av islamiskt rättssystemet. Under Umayyaderna var kadierna fromma personer men de saknade formell utbildning. Detta ändrades under det Abbasidiska kalifatet(750-1258). Då borde man vara kunnig i sharia för att vara kadi. Under Harun al-Rashids (Arabiska: هـارون الرشيد) regeringstid (786-809) infördes ett nytt ämbete kadi-l-kudat "högsta domare". Abu Yusuf var den första kadi-l-kudat (Arabiska: قاضي القضات). Hans huvuduppgifter var att råda kalifen och, med kalifens samtycke, utse och avskeda andra kadier i kalifatet. Formellt underordnade kadier sig inte någon person. De skulle endast följa sharia i sitt arbete, men i praktiken var de ändå beroende av den regerande kalifen och hans makt för att verkställa sina beslut. Kadier kunde inte åta sig brottsmål. Sedan dess har polisen (shurta) (Arabiska: الشرطة) tagit över ansvar för de flesta brottsmål.
Under det Ottomanska kalifatet (ca 1300-1923) rangordnades kadier. Stormuftin i Istanbul, som hade titeln Shaykh-al-Islam, var den högste andliga ledaren i kalifatet. En av hans viktigaste uppgifter var att kontrollera kadiernas beslutsfattande. Hanafi madhhab var den officiella rättsskolan i kalifatet och alla kadier skulle följa en av de officiella åsikterna inom rättsskolan. Dessutom var kadierna tvungna att följa sultanens anvisningar för tillämpningar av sharia.
Nuförtiden anställs kadier av landets styrande makt. I sina beslut måste kadier främja maslaha ”det allmänna bästa”. De kan inte döma mot en frånvarande part om den saknar sitt ombud i rätten. Kadierna får inte heller ta parti för sina närmaste släktingar och döma till deras fördel.
Källor
- Joseph Schacht, An Introduction to Islamic Law.
- John L. Esposito, Islam: den raka vägen.
