Kālidāsa
Från Rilpedia
Kālidāsa (devanāgarī: कालिदास), namn på flera indiska skalder, av vilka den mest kände, ett diktarsnille av hög rang, sannolikt levde några århundraden e.Kr., förmodligen på 400-talet.
Av en indisk tradition nämns han visserligen som en av de nio ädelstenarna, det vill säga visa och lärde, som prydde Vikramas hov; och denne kung identifierade man förut vanligen med Vikramaditya, som härskade under århundradet närmast före Kristus. Men denna identifikation vilar på mycket svaga grunder, och i alla händelser torde icke Kālidāsas verk tillhöra en så tidig period. Endast sex verk kan med säkerhet tillskrivas honom:tre skådespel (mest känd är Sakuntala), två epos (Raghuvamsá och Kumarasambhava) och en längre lyrisk dikt (Meghaduta).
Det är i första hand på de dramatiska verken, som hans skalderykte grundar sig. Kālidāsas mest berömda drama är Shakuntala.
Bibliografi utgivet på svenska
- Sakontala 1821
- Urvasî och hennes hjälte 1846
- Molnbudet 1866
- Mâlavikâ 1877
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kālidāsa, 1904–1926 (Not).