Känslomässig isolering

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Känslomässig isolering beskriver tillstånd av isolering där det sociala nätverket kan vara väl fungerande men vederbörande inte kan (eller vill) dela svåra känslor med någon. Känslomässig isolering är relativt vanlig bland män i medelåldern. En svensk studie visade att en av fem män mellan 50 och 80 år var helt känslomässigt isolerade. Av de män som delade svåra känslor med någon var det åtta av tio som delade dessa känslor enbart med sin partner. En skilsmässa drabbar den som har det minsta sociala nätverket hårdast.

En svensk studie har påvisat att andelen känslomässigt isolerade män var högre bland män med prostatacancer, något som studien menar indikerar att det psykosociala stöd cancerpatienter erbjuds i Sverige inte når fram till män.

Innehåll

Ofrivillig ensamhet

Den ofrivilliga ensamheten är ett stort och av allt att döma också ett växande samhällsproblem framförallt bland industrinationernas åldrande befolkningar. Familjebanden har försvagats, tempot har ökat i vardagslivet och den ökade materiella standarden har på gott och ont gjort det möjligt med "singelboende". Problemet är föga utforskat, i likhet med den ökade självmordsfrekvensen.

Även bland ungdomar ökar ensamheten alltmer. Framförallt hos föredetta mobboffer och personer med olika neuropsykiatriska funktionshinder. Dagens ungdomsgruppers krav på hur man skall klä sig, vart man skall "röra sig" och framförallt "hur man skall vara" har gjort att alltfler avvikande personer blivit utstötta och lämnade i ensamhet ofrivilligt. Detta är ett dolt, men mycket stort problem och dessa ungdomar brukar kunna gå ensamma i flera år utan att någon insats görs. Anledningen till detta är att de oftast inte utgör något "hot" mot samhället mer än att de själva mår dåligt.

Motåtgärder

Motsatsen till ofrivillig ensamhet kan sägas vara social gemenskap. Idén om ett allaktivitetshus [1] vann många anhängare på 1960-talet. Tanken var att erbjuda gemenskap åt människor som inte annars hade den möjligheten och att riva barriärer mellan olika sociala kategorier. För ungdomar kom bostadskollektiv att bli en populär motåtgärd.

Alternativt kan man få en kontaktperson tilldelad av LSS som hjälper en att komma ut på saker och träffa nytt folk.

Referenser

  1. Nelhans, Bertil (red.): Allaktivitet – ja men hur?, 1971, Prisma, 99-0330598-2. 

Litteratur

Tidningsartiklar

Se även

Personliga verktyg