Jurabergen
Från Rilpedia
Jurabergen är ett centraleuropeiskt bergsystem på gränsen mellan Schweiz och Frankrike. Denna bergskedja har fått namn efter den geologiska tidsperioden jura.
Namnet Jura har även givits åt bergskedjan Montes Jura på Månen.
Jurabergen är skilt från Centralalperna genom den schweizisk-schwabiska högslätten, sträcker sig från Rhône nedanför Geneve i nordöstlig riktning till övre Main. Taget i denna omfattning är dock Jurabergen mera ett geognostiskt än orografiskt begrepp; ty även om samma formationsgrupp, det så kallade jurasystemet, är rådande i hela detta bergssystem, är dock bergbyggnaden väsentligen olika i de tre sträckor, i vilka man indelar Jurabergen. Det är också först sedan man funnit de geologiska formationernas identitet som man utsträckt namnet Jurabergen till de bergsträckor som ligger norr om Rhen. Deras gamla namn är Alp.
Man indelar Jurabergen i tre avdelningar:
- Franskschweiziska Jurabergen
- Schwabiska Jurabergen
- Frankiska Jurabergen.
De båda senare brukar sammanfattas under benämningen Tyska Jurabergen.
Det förstnämnda, Franskschweiziska Jurabergen, är ett starkt veckat kedjeberg med riktning från sydväst till nordöst. Ryggarna är högst i östra delen, medan den västra zonen övergår till en enformig platå. De sydöstligaste och högsta kedjorna höjer sig brant från schweiziska högslätten; mot norr avtar höjden. De förnämsta topparna, som alla ligger i sydöstra delen, är Crêt-de-la-neige (1723 m.), Reculet (1720 m.), båda på franskt område, samt Mont Tendre (1680 m.) och Dôle (1680 m.) inom Schweiz. I kantonen Neuchâtel och i Franche-Comté har Jurabergen sin största bredd; bland topparna i denna del märks Mont Chasserone (1611 m.), Chasseral (1609 m.) och Tête de Rang (1423 m.). I den norra delen, som nästan helt och hållet tillhör Schweiz, träffas ännu så höga toppar som Hasenmatt (1449 m.), Röthifluh (1398 m.) och Weissenstein (1284 m.).
Mellan de olika kedjorna, vilkas antal uppgifvs till omkring 160, går breda längddalar (fr. combes), i vilka floder rinner; mindre allmänt förekommande är branta, trånga tvärdalar (fr. clusesy ty. klausen), vilka, genombrytande kedjorna, sätter tvärdalarna i förbindelse med varandra samt bildar de vildaste, mest måleriska partierna i Jurabergen.
Berget har ett enformigt utseende; kedjorna liknar långa murar vilkas toppar föga höjer sig över medelkamhöjden. I sitt inre är berget rikt på klyftor, grottor och djupa hål, i vilka floder här och där försvinnerör att efter kortare eller längre underjordiskt lopp åter träda i dagen. Med undantag av Neuchâtelsjön och Bielsjön vid bergets sydöstra rand är Jurasjöarna små och mest belägna i längddalar, såsom S:t Point i Doubs’ och Joux i Orbes vattenområde; däremot är den vackra sjö, som Doubs bildar på gränsen mellan Frankrike och Neuchåtel vid Les Brenets, en clusesjö.
Jurabergens klimat är jämförelsevis råare än Alpernas; vintrarna är långa och stränga, med mycket snö. Betesmarker och tät skog (tall, gran, bok) upptar i norr och väst största delen av berget ända till topparna; jordbruket är inskränkt mest till dalbottnarna. I allmänhet är Jurabergen svagt befolkat, och endast de industriidkande högdalarna i Vaud, Neuchåtel och Bern samt den fruktbara högslätten öster om Birs är tätare bebodda. Den allmännaste industrin i Jurabergen är tillverkningen av ur och speldosor.
Bergets branta stupning i sydöst, den likformiga höjden hos kedjorna samt frånvaron av stora tvärdalar gör Jurabergen tämligen otillgängligt; icke desto mindre genomskärs det av ett vidsträckt nät av konstvägar vilka dels följer dalarna, dels överskrider kedjorna i många krökningar.
Till de viktigaste Jurapassen hör: Col de la Faucille, S:t Cergucs (1263 m.) vid foten av Dôle, Col de Jougne samt passet vid La Croix, mellan högslätten och Val de Travers. Bergbågens hela längd, från Voiron vid Grenoble till Lägern nordväst om Zürich, är 360 km.
Norr om Rhen, i trakten av Aars mynning, börjar Tyska Jurabergen, som är en fortsättning av det Fransk-schweiziska. Dess hela längd är omkring 425 km. Det har byggnaden av en platå med horisontala skikt och delas genom bäckenet vid Nördlingen, det s. k. Ries, i en sydöstlig del, Schwabiska Jurabergen eller Rauhe alp och Frankiska Jurabergen.
Se även
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
- Wikimedia Commons har media som rör Jurabergen
