Från Rilpedia

John Robinson var en engelsk biskop och diplomat, född 7 november 1650 i Yorkshire, död 11 april 1723 i Hampstead och begraven i All Saints Chruch, Fulham, London.

Han blev efter studier i Oxford i början av 1680-talet kaplan vid den engelska beskickningen i Stockholm och verkade i Sverige ända till 1709. Sedan den ordinarie envoyén, Philip Warwick, varit tvungen att återvända till England och där hastigt avlidit i mars 1683, verkade han under lång tid såsom agent, det vill säga tjänstförrättande resident eller envoyé. Han var således i Sverige under en intressant och viktig period, då norra Europas affärer tilldrog sig Englands intresse i mycket stor utsträckning.^[1] Han ledde 1700 förhandlingarna om Haagtraktatens förnyande och åtföljde samma år Karl XII på dennes fälttåg till Narva.

John Robinson blev efter sin återkomst till England domprost i Windsor 1709 och biskop av Bristol 1710. Han blev 1711 sigillbevarare – och det ska ha varit sista gången en engelsk biskop erhöll ett högt politiskt ämbete – och var 1712-13 Englands förste delegerade vid fredsunderhandlingarna i Utrecht. 1713 blev han biskop av London och inkallades 1714 av Georg I till Privy council. Han har skildrat svenska förhållanden i Account of Sweden together with an extract of the history of that kingdom (1695; fransk amsterdamutgåva 1712; nyutgiven i Karolinska förbundets årsskrift 1998).

Av svenskt intresse är de av hans brev som finns på British Library (Additional Mss), Public Record Office, London (State Papers 95) och Riksarkivet (Diplomaticasamlingen).

Källor

1. ↑ Att vissa svenska politiska dokument översattes och levererades till London torde vara hans förtjänst. Så är fallet t.ex. med den s.k. första suveränitetsförklaringen, som mottogs i mars 1681 i engelsk översättning, se Public Records Office, SP 95/11 sid. 156

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).