Från Rilpedia

Ture Stensson (Johan Ture Stensson Bielke) (10 maj 1742 — 22 mars 1792), friherre, delaktig i mordet på Gustav III. Han var son till Sten Carl Bielke och Hedvig Maria Brauner.

Johan Bielke ingick i yngre år med titeln kunglig sekreterare i konungens kansli. Då han bevistade riksdagen i Gävle 1792 valdes han till fullmäktig och ordförande i riksgäldskontoret. Han kom emellertid aldrig att inträda i denna befattning. Invecklad i sammansvärjningen mot Gustav III, undandrog han sig det ansvar som drabbade hans medbrottslingar genom att taga gift, av vilket han avled den 22 mars 1792.

I sina sista stunder skickade han efter en präst, dåvarande kyrkoherden och sedermera biskopen Magnus Lehnberg, och erkände för honom sin delaktighet i mordkomplotten och redogjorde för de bevekelsegrunder, som förmått honom att deltaga i den. Då han, oaktat Lehnbergs föreställningar, envist nekade att uppge några av de sammansvurna, var Lehnberg svag nog, att anmäla förhållandet till polisen.

Polismästaren Liljensparre skyndade genast till Bielke för att förmå honom till bekännelse och anskaffa en läkare. Men oaktat alla bemödanden avled Bielke några få timmar efter att ha tagit giftet.

Svea hovrätt, på vars befallning Lehnberg sedermera meddelade vad som blivit honom under biktens insegel anförtrott, dömde att Bielke »förverkat adeligt namn och värdighet samt att Ture Stenssons döda kropp skulle av skarprättaren utföras samt grävas i galgbacken neder».

Domen gick också i verkställighet.

Med Johan Bielke utgick på svärdssidan den friherrliga ätten Bielke.

Gift 1768 med Hedvig Charlotta von Fuhrman.

Se även

• Bielkeätten
• mordet på Gustav III

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.