Johan Nordenfalk d.y.

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För andra betydelser, se Johan Nordenfalk (olika betydelser).



Johan Nordenfalk, född 2 september 1830 i Stockholm, död 16 juli 1901 på Löfsta i Södermanland, friherre, konstvän och riksdagsman, son till Johan Nordenfalk.

Nordenfalk blev student i Uppsala 1848, avlade 1850 filosofie kandidatexamen och blev 1857 filosofie doktor. Efter flera, långa resor i utlandet tjänstgjorde han 1860-61 i Kungliga biblioteket i Stockholm, företog därefter nya resor, varefter han slutligen slog sig ned som jordbrukare på den av honom inköpta egendomen Löfsta i Södermanland.

Som sin ätts huvudman bevistade Nordenfalk riksdagarna 1856, 1859-60 och 1862-63. 1867-75 representerade han Norra Kalmar län i första kammaren och 1876-81 Daga, Åkers och Selebo härad (Södermanlands län) i andra kammaren. Han var flera gånger statsrevisor och 1879-94 fullmäktig i Riksgäldskontoret. 1862 väckte han sin första riksdagsmotion, om ett anslag av 400,000 riksdaler för uppförandet av en byggnad för Kungliga biblioteket. (Först 1870 beviljade riksdagen medel för detta ändamål.)

Nordenfalk var mycket konstintresserad och fick bl.a. dikten "Grubblaren" av Viktor Rydberg dedikerad till sig. Han blev också genom sitt intresse för konsten ledamot i Nationalmuseums nämnd. Vid 1874 års riksdag föreslog han, att ett anslag på 5,000 kr. skulle ges åt den av Arthur Hazelius bildade Skandinavisk-etnografiska samlingen, vilket bifölls. Därmed fick Nordiska museet sitt första statsanslag, något som ledde till att Nordenfalk 1880 valdes till samfundets hedersledamot.

Redan 1875 hade Nordenfalk som en följd av sitt konstintresse valts till hedersledamot av Akademien för de fria konsterna (Konstakademien), blev 1877 dess vice preses och var från 1885 till sin död dess preses. Det blev huvudsakligen åt Konstakademien, som Nordenfalk från sitt övertagande av presesplatsen kom att ägna sitt intresse. Där nedlade han också ett arbete, som gjort hans namn till ett av de mest betydande i akademiens historia. Det var oro i den svenska konstvärlden vid den tid, då Nordenfalk tog presesplatsen i besittning. Det året (1885) organiserade sig de s.k. Opponenterna mot Konstakademien. De krävde reformer rörande konststödet och konstnärsutbildningen samt tryckte på för en modernisering av akademien. Visserligen hade nya stadgar för akademien fastställts endast några år tidigare (1878), men Opponenternas skrivelse, som inte hade lett till någon direkt förändring i de akademiska formerna, blev nog en medverkande orsak till, att man ånyo tog itu med stadgeändringsförslag. Nya stadgar fastställdes också af Kungl. Maj:t 1887. Den största striden stod kring frågan om en nybyggnad för Konstakademien. Nordenfalk arbetade för att byggnaden skulle komma till stånd. Men Opponenterna motarbetade förslaget med samma energi som han arbetade för detsamma. Emellertid stod regeringen på Nordenfalks sida, och nybyggnaden genomdrevs 1890, bl.a efter att Gunnar Wennerberg hade gjort ett inlägg om saken i riksdagen. För byggnadens konstnärliga utsmyckning samt för inredningsarbetet hade Nordenfalk skaffat pengar av sina personliga vänner (August Röhss, byggmästaren J. Andersson, fru A. Wallenberg m.fl.), tillsammans omkring 80,000 kr. Samtidigt skaffade han in bidrag till akademiens konstsamlingar och bibliotek och genomdrev utarbetandet av tryckta kataloger över desamma.

Nordenfalk var ordf. i Nationalmuseums nämnd 1893-99 och i Gripsholmsföreningen 1889-94 (en förening han grundade tillsammans med intendenten Gustaf Upmark), m.fl. föreningar.

Personliga verktyg