Johan Huizinga
Från Rilpedia
Johan Huizinga, född 7 december 1872 i Groningen, död 1 februari 1945 i De Steeg nära Arnhem, nederländsk filolog och kulturhistoriker, professor i allmän historia vid universitetet i Leiden 1915.
Huizinga har skrivit arbeten i indisk filologi men är mest känd som författare till kulturhistoriska skildringar, främst Herfsttij der middeleeuwen (1919, sv. övers. Ur medeltideens höst, 1927), en studie av liv, tankar och konst i Frankrike och Nederländerna på 1300- och 1400-talen. Han har även skrivit Wege der Kulturgeschichte (1930) samt en biografi över Erasmus (1925) samt Homo ludens (1938), en studie över lekens roll i kulturen. Han har även behandlat frågan om nationalmedvetendets uppkomst.
Huzinga invaldes 1937 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.