Från Rilpedia

Johannes (Johan) Andersson, Andersson i Raklösen, född i Tierp den 29 juni 1866, död där den 19 januari 1924, var en svensk bonde, riksdagsman och partiledare.

Johan Andersson föddes och växte upp i Tierp, där han också blev hemmansägare till gården Raklösen. Här var nykterhetsrörelsen stark och den lät bygga socknens samlingslokal 1895 på mark som Andersson skänkt.

Andersson blev en ledargestalt inom nykterhetsrörelsen i Uppland och tog plats i andra kammaren i riksdagen för liberala samlingspartiet 1912, invald i Uppsala läns valkrets. Han förlorade sitt mandat när partiet tappade många väljare i de två riksdagsval som hölls 1914.

Den liberale statsministern Karl Staaff drev på för militär nedrustning, något bönderna inte gillade. När första världskriget stod för dörren organiserades bondetåget, en massiv demonstration i Stockholm där man krävde att landet skulle försvaras.

I likhet med många andra småbönder gick Andersson över till bondeförbundet efter bondetåget, vilket innebar att partiet i valet 1917 kunde ta plats i riksdagen.

Andersson blev snabbt uppskattad och valdes 1919 till partiledare. Han kom att spela en historisk roll för bonderörelsen då han hade förmågan att förena de splittrade falangerna – 1921 förenades Jordbrukarnas Riksförbund, som också hade fått representation i riksdagen i samma val, med Bondeförbundet (de båda partierna hade redan samverkat i riksdagen sedan 1917). Han kan alltså ses som den förste riktige partiledaren i det parti som 1957 skulle byta namn till centerpartiet.

Företrädare: Erik Eriksson

Bondeförbundets partiledare 1920–1924

Efterträdare: Johan Johansson

Källor

Litteratur

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 278