Från Rilpedia

Jean Fredman, född Johan Fredrik Fredman 1712 eller 1713 i Stockholm, död 9 maj 1767 i Stockholm, var en svensk urmakare. Han blev förebild till Carl Michael Bellmans figur Fredman samt till sångsamlingarna Fredmans epistlar och Fredmans sånger.

Fredman var en välkänd Stockholmsfigur. Han var son till urmakaren Andreas Fredman i dennes första äktenskap. Han gick i lära hos sin far och senare genomförde han sin gesällvandring till London. Han antogs som urmakarmästare i Stockholmämbetet 3 april 1736, och valdes till ålderman i skrået 1741 blott 29 år gammal . När han utnämndes till hovurmakare 1745 avsade han sig posten som ålderman. Han drev sin verkstad i Hamiltonska huset vid Riddarhustorget och ansvarade för Stockholms mest förnämsta tornur, Storkyrkan och Riddarholmen. 1745, 33 år gammal, gifte han sig även med den välbeställda änkan Katarina Lindberg. Dessa kom dock inte överens och makarnas gräl slutade ibland med handgripligheter. Fredman förstörde med flit hustruns egendom, vilket så småningom ledde till en omtalad och skandalös rättsprocess, då Fredman förskingrat sin hustrus pengar.

När hustrun dog 1752 började det gå ordentligt utför med Fredman. Han misskötte sig och avsattes från sina poster vid Stockholmämbetet. Vid inventeringen av ämbetslådan visade det sig att tillgångarna bestod av en mindre summa kontanter samt en revers på 144 daler kopparmynt med 6% ränta utfärdad av Fredman. Han försummade även tjänsten som hovurmakare och anhöll om avsked 1758. Nu gick förfallet i ett raskare tempo, och han hamnade småningom på gatan som en av Stockholms alkoholister fram till sig död den 9 maj 1767, som ska ha varit ett resultat av bröstfeber. Det är den utslagne Fredman som Bellman skildrar. Sången om Fredmans begravning var den första Bellman skrev om honom. Den fick småningom nummer 26 i Fredmans sånger: Fredman, namnkunnig urmakare i Stockholm, utan ur, verkstad och förlag

Källor

• Urmakare i Sverige under äldre tider, Elis Sidenbladh, Nordiska museet 1947
• Urmakare och Klockor i Sverige och Finland. Gunnar Pipping, Elis Sidenbladh och Erik Elfström Norstedts 1995