Från Rilpedia

Jacob Linders, född 25 juli 1868 i Nevishög, Malmöhus län, död 31 maj 1946 i Lund, svensk jurist, bror till Sven Linders.

Linders avlade mogenhetsexamen 1885 i Helsingborg, därefter 1888 filosofie kandidat- och 1890 hovrättsexamen i Lund, blev assessor i Svea hovrätt 1902, t.f. revisionssekreterare samma år och ordinarie 1906 och var häradshövding i Södra Åsbo och Bjäre härads domsaga 1909-38. Under perioden 1910-22 företog han flera utlandsresor i syfte att studera lagstiftningen angående alkoholist-, fattig- och barnavård samt lösdriveri och ägnade stort intresse åt dessa frågors behandling i Sverige. Han var 1907-20 ledamot och sekreterare samt 1921-22 ordförande i fattigvårdslagstiftningskommittén, deltog i vederbörande departement i behandlingen av dess betänkanden, var sekreterare i riksdagens särskilda utskott rörande fattigvårdslagen och ordförande vid förhandlingarna med Danmark och Norge om fattigvårdskonventioner 1913. Linders var 1914-16 ledamot av kommissionen för anordnande av Statens vårdanstalt för alkoholister och 1916-22 ordförande i styrelsen för densamma. Från 1918 var han vice ordförande i Svenska diakonsällskapet och från 1923 statens ombud i direktionen för Kronprinsessan Viktorias Kustsanatorium. Linders var ledamot av Ängelholms stadsfullmäktige 1929-32, ledamot av 1937 års lösdrivarlagstiftningskommitté samt ordförande i Kristianstads läns fattigvårdsförbund 1938-39. Han utgav bl.a. Lagstiftning om alkoholistvård (tillsammans med Olof Kinberg, 1916) och Lag om fattigvården 14 juni 1918 (tionde upplagan 1951).

Källor

• Nordisk Familjebok, band 37 (1925), artikeln Linders
• Svenska män och kvinnor, band 4 (1948)