Jacob Grimm
Från Rilpedia
Jacob Grimm, född 4 januari 1785 i Hanau, död 20 september 1863 i Berlin, var en tysk språk- och litteraturforskare.
Jacob och hans bror Wilhelm Grimm är utan tvivel mest kända inte bara i Tyskland utan i princip i hela världen för sina sagor. Bröderna gav under perioden 1815-22 ut Kinder- und Hausmärchen (Barn- och folksagor) i tre band. Sagorna har i Sverige publicerats i cirka 90 utgåvor, senast 2003.
Jacob Grimm formulerade (dock föregången av Rasmus Rask) och fick ge namn åt Grimms lag, som beskriver hur vissa urgermanska konsonanter utvecklades ur de indoeuropeiska. Sin största insats för språkvetenskapen i Tyskland gjorde bröderna med utgivningen av Deutsches Wörterbuch, nu utgiven i 33 band, som de påbörjade 1838 och som slutfördes 1961. Det var ett arbete som i någon mån kan jämföras med Svenska Akademiens ordbok (SAOB), som påbörjades i slutet av 1700-talet och ännu ej är fullbordat.
Under tiden som bröderna samlade in sina sagor från olika håll, i många fall från muntlig tradition, skrev Jacob Grimm en tysk grammatik (Deutsches Grammatik), som publicerades 1818-26. Bröderna Grimm betraktas allmänt som grundare av germanistiken, forskningen inom tysk forntidsvetenskap, språkvetenskap och litteraturvetenskap.
Jacob utnämndes till professor vid universitetet i Göttingen. Han avskedades därifrån 1837 på grund av att han och brodern Wilhelm tillsammans med fem andra professorer undertecknade en protest mot upphävandet av Hannovers grundlagar. I sin strävan efter maktfullkomlighet hade kungen Ernst August I avskaffat grundlagen och efter protesten från ”De sju från Göttingen” (Göttinger Sieben) avskedades dessa och blev mer eller mindre landsförvisade. Av detta skäl flyttade bröderna till Berlin på kallelse av den preussiske kungen och blev medlemmar av Preussens vetenskapsakademi och professorer vid Humboldtuniversitetet.
