Från Rilpedia

Jürgen Walther Ludwig Aschoff, född 25 januari 1913 i Freiburg im Breisgau, död där 11 oktober 1998, var en tysk fysiolog.

Levnad

Aschoff var femte barnet till patologen Ludwig Aschoff, som gett namn åt Aschoff-Tawaras knuta, och hans fru Clara. Efter studentexamen uttryckte han att han inte hade något särskilt intresse och valde att studera medicin vid universitetet i Bonn. Efter andra världskriget och Nürnbergrättegångarna fick han 1949 anställning som professor i fysiologi vid universitetet i Göttingen.

Från 1952 arbetade han på Max Planck-institutet och med medicinsk forskning i Heidelberg. Under perioden 1967—1979 var han chef för Max Planck-institutets avdelning för klinisk fysiologi och e.o. professor i München. Aschoff var vetenskaplig medlem i Kollegiet vid Max Planck-institutet i sitt ämne. Åren 1972—1976 förestod han Max Planck Society.

Han avled 10 månader efter sin fru Hilda Aschoffs död.

Vetensakpligt arbete

• Hans tidiga artiklar omfattar de undersökningar som genomfördes på levande människor i koncentrationsläger i ämnet flygmedicin som avhandlar kroppens reaktioner avseende temperaturreglering från det att nedkylning börjar tills döden inträffar. Dessa artiklar är samtliga avförda från hans meritlista.^[1]
• Beginn und Ende der täglichen Aktivität freilebender Vögel (tillsammans med R. Wever, 1962)
• Circadian Clocks (1965)
• Desynchronization and Resynchronization of Human Circadian Rhythm (1969)
• The Circadian System of Man (tillsammans med R. Wever, 1981).

Källor

1. ↑ Klee, Ernst, Auschwitz, die NS-Medizin und ihre Opfer, 2004.