Iggy Pop

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Iggy Pop
Iggy Pop 1980
Information
Födelsenamn	James Newell Osterberg
Född	21 april 1947 (77 år)
Bakgrund	Mall:Landsdata USA Muskegon, Michigan, USA
Genre(r)	Garagerock, protopunk
Roll	Sångare, låtskrivare
Aktiva år	1963-
Skivbolag	Virgin Records RCA A&M Records Arista Records
Relaterade band	The Stooges
Webbplats	iggypop.com

Iggy Pop, eg. James Newell Osterberg, född 21 april 1947 i Muskegon, Michigan, är en amerikansk rocksångare och skådespelare.

Han ses allmänt som en av rockhistoriens mest inflytelserika artister och har kallats för punkens gudfader, trots att den kommersiella framgången ständigt tycks gäcka honom. Han blev känd i det kortvariga protopunkbandet The Stooges i slutet av 1960-talet och har sedan dess haft en brokig solokarriär, tills han 2003 återförenade sitt gamla band.

Innehåll

1 Biografi
2 Filmkarriären
3 Arvet efter Pop
4 Diskografi
- 4.1 The Stooges
- 4.2 Solo
5 Filmografi
6 Externa länkar

Biografi

The Stooges

Iggy Pops karriär började i olika high school-band (mest känt är kanske The Iguanas där Iggy fick sitt artistnamn) under 1960-talet. Han influerades tidigt av blues och började senare lyssna på experimentella rockband som The Doors och Velvet Underground. 1967 grundade han tillsammans med bröderna Ron och Scott Asheton (gitarr resp. trummor) och basisten Dave Alexander bandet The Psychedelic Stooges, som snart skulle förkortas till The Stooges.

Följande år fick bandet skivkontrakt med Elektra Records och gav ut två skivor, The Stooges och Fun House. På sextiotalet floppade plattorna och Elektra sade upp sitt kontrakt. Trots det hade skivorna senare en stor betydelse för punkrocken med i dag klassiska Iggy Pop-låtar som 1969, TV-eye, I Wanna Be Your Dog, Dirt och 1970 (aka I Feel Alright). Men nedslagna av skivornas dåliga framgång och uttröttade av Iggys drogproblem, splittrades The Stooges strax efter att tre nya medlemmar införskaffats.

Men då steg en räddande ängel fram i form av Stooges-fanatikern David Bowie, som bjöd Pop till England och övertalade honom att fortsätta sin karriär. Hur det nu gick, återförenades The Stooges (Alexander ersattes av James Williamson, men han ville spela gitarr, så Asheton fick ta över basen) och spelade in den Bowie-producerade Raw Power (1973), med bla kultklassikern "Search And Destroy", som blev The Stooges och Pops slutliga genombrott. The Stooges föll ändå samman 1974 och Pop fortsatte kämpa med sina heroinproblem.

Bowie & Berlin

Pop spelade in några låtar med Williamson, men de skulle släppas först 1977 som skivan Kill City. Han lade in sig själv på ett mentalsjukhus för att bli kvitt sitt drogbehov, och en av hans få regelbundna gäster var David Bowie, som skulle fortsätta att stöda sin ödesbroder. 1976 tog han med Pop (som inte lyckats bli kvitt sitt beroende) på sin Station To Station-turné. Det var Pops första möte med en storskalig professionell turné och han var imponerad av det arbete Bowie lade ner.

Tillsammans med "Starman" Bowie flyttade Pop sedan till Berlin för ett projekt där de båda skulle försöka övervinna sitt drogmissbruk och här hjälpte också Bowie till med att få Pops solokarriär på fötter. Tillsammans skrev de låtar till Pops kritikermässigt mest upphöjda album, The Idiot och Lust for Life, som båda gavs ut 1977 på RCA. På "Lust For Life" ligger den berömda The Passenger (som lär ska vara löst baserad på en dikt av Jim Morrison). Bowie spelade också keyboards på Pops liveuppträdanden, några av vilka finns sparade på skivan TV Eye, en liveplatta som Pop gjorde mest för att uppfylla sitt kontrakt med RCA, som han var missnöjd med.

1980-talet

Tillbaka i USA 1979 gjorde han två skivor för bolaget Arista, ingen av dem blev, trots starkt material, några stora succéer, förutom i Australien. Så Pop reste till öriket för att göra reklam för skivorna. Ett uppträdande för ett av landets största talk show där en tydligt drogpåverkad Pop avbröt intervjuaren genom att hoppa upp och ner på fåtöljen och åtskilliga gånger säga "G'day Mate" med en satirisk australienar-accent cementerade honom som en av Australiens största stjärnor och han har genomgående haft ett starkt stöd i landet. Men på grund av skivornas låga försäljningssiffror avslutade Arista kontraktet 1981.

1983 och 1984 kom Bowie igen med hjälp åt sin gamla vän som kämpade med dalande popularitet och stora skulder genom att spela in egna versioner av låtarna China Girl och Tonight, som de ursprungligen gjort tillsammans för Iggys Tyskland-skivor. China Girl blev en megahit och Tonight en relativt stor sådan. Eftersom Pop varit med och skrivit låtarna, fick han också royalties för dem, vilket gjorde att han fick möjlighet att klara upp sin ekonomiska situation. Pengarna han tjänade på låtarna gav honom möjlighet att ta en paus, bli av med sitt heroinberoende, ta skådespelarlektioner och gifta sig. Han återvände 1986 med skivan Blah Blah Blah, som han skrivit och spelat in med Sex Pistols gitarrist Steve Jones och som Bowie återigen producerade. Skivan, som experimenterade med new wave-sound blev hans enda produktion som har sålt riktigt bra och backades upp av singeln Real Wild Child, en cover av en femtiotalslåt. Real Wild Child blev hans första Top 10-hit i Storbritannien. Uppföljaren Instinct blev en besvikelse för skivbolaget, som hade väntat sig en ny Blah Blah Blah, men i stället fick en återgång till det gamla Stooges-soundet.

Senare karriär

1990-talet inleddes med en stark skiva producerad av Don Was, där medlemmar ur Guns N' Roses och The B-52s medverkade. 1995 fick han igen en upprättelse och några minuter till i rampljuset då hans låt Lust For Life från 1977 inkluderades i soundtracken till storfilmen Trainspotting. En ny video av sången spelades in med klipp ur filmen och nytt material där Pop dansar med en av karaktärerna. En Iggy Pop-konsert har också en viktig del i filmens handling. 1997 släppte han en ny, remixad version av Raw Power, som bättre fångar originalisnpelningens råa sound än Bowie-restaureringen. 2003 släppte Pop sitt senaste soloalbum Skull Ring, som gästas av Sum 41, Green Day, The Trolls och bröderna Asheton. Året därpå återvände bröderna till Iggy och The Stooges gav sig igen ut på turné med basisten Mike Watt och saxofonisten Steve MacKay från 1969-uppsättningen av The Stooges. Bandet släppte 2007 albumet The Wierdness, som producerades av Steve Albini. Iggy och The Stooges spelade även på Bam Margeras bröllop och medverkar i Bams tv-serie Bam's Onholy Union.

2006 gästade Iggy Pop Teddybears STHLMs amerikanska album Soft Machine.

Filmkarriären

Iggy Pop har medverkat i sexton filmer, mest kända är Sid and Nancy, Cry-Baby, Dead Man och Coffee and Cigarrettes. Han har också medverkat i fem tv-serier: Miami Vice, Tales from the Crypt, The Adventures of Pete & Pete och Star Trek: Deep Space Nine.

Dessutom har Pops låtar funnits med på 18 olika filmsoundtracks, samt i ett antal tv-serier. Han har också lånat ut sin röst till ett naturprogram.

Huvudpersonen Ewan McGregors karaktäri filmen Velvet Goldmine är baserad på Iggy Pop, Sid and Nancy. Karaktären Gollum i Peter Jacksons filmatisering av Sagan om ringen är delvis inspirerad av Pops smala, muskulösa kropp och slingriga scenframträdande.

En film om Iggy Pops liv är i planeringen och inspelningarna ska börja i slutet av 2006. Elijah Wood ska porträttera Pop i filmen som går under arbetsnamnet The Passenger.

Arvet efter Pop

Även om Iggy Pop inte vanligtvis ses som chockrockare, var det han som skapade många av de rutiner som använts av de allra vildaste banden i historien. Enligt sägen ska Pop vara den första som började kasta sig ut i publiken för att bäras upp på lyssnarnas händer i rutinen som är känd som "stagediving". Han är också den första artisten som använt trasiga flaskor för att skära upp sig själv på scenen. Ibland toppade han det hela genom att blodig rulla sig i jordnötssmör. Ryktet säger också att han en gång mottagit oralsex av en kvinna i första raden under konsertens gång.

Trots att Pop aldrig gjorde en Top 10-skiva eller fick en riktigt stor hit, är han allmänt erkänd som en av ikonerna inom rockmusiken och har haft en stor betydelse för punk- och garagerocken och i ett längre perspektiv för hela rockgenrens utveckling. Hans karriär startade ungefär samtidigt som MC5 och med sin råa musik och sitt energiska uppträdande blev han en förebild för band som The Ramones (som ofta nämns som det första punkbandet), Sex Pistols och allt som följde efter det. Många artister har gjort covers på hans musik, bland andra David Bowie, Red Hot Chili Peppers, Smack, Guns N' Roses, Siouxsie and the Banshees, Michael Hutchence, The Sisters Of Mercy och Joey Ramone.