Oxoniumjon
Från Rilpedia
Oxoniumjonen, H3O+, ibland även kallad hydroniumjonen eller hydroxoniumjonen (se nedan), bildas när en syra löses i vatten genom att H+ (vätejoner) reagerar med vatten (H2O) enligt nedan:
- H+ + H2O
H3O+
En vattenlösning med höga halter oxoniumjoner ger en sur lösning. I vattenlösningar råder ett jämviktsförhållande mellan oxoniumjoner och sk hydroxidjoner, OH-. Vid hög oxoniumjonkoncentration är koncentrationen av hydroxidjoner låg, och tvärtom. Koncentrationerna av de båda jonslagen är även beroende av lösningens temperatur.
I många sammanhang förekommer en matematisk omskrivning av oxoniumjonkoncentrationen. Denna omskrivning kallas för pH-värde. Ett lågt pH-värde innebär (vid normalt tryck och temperatur) en hög koncentration av oxoniumjoner, och tvärtom.
En snabb ändring av balansen mellan oxoniumjonen och hydroxidjonen i en levande miljö eller organism kan ge upphov till stora pH-förändringar. I naturen och i levande organismer skyddar sk buffertsystem mot stora förändringar av oxoniumjonkoncentrationen/hydroxidjonkoncentrationen.
Vid kemiska jämviktsberäkningar gör man vanligen ingen åtskillnad mellan vätejoner och oxoniumjoner, utan man betraktar samtliga som vätejoner, H+ (detta kan man göra beroende på att aktiviteten för vatten sätts till 1).
Not om synonymer
Det råder viss begreppsförvirring om den mest korrekta termen för H3O+. Organisationen IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry) termen oxoniumjon för H3O+. Oxoniomjon är även det begrepp som används i all kemiundervisning i skolan idag.
