Från Rilpedia

Hybridfordon, "fordon som är försett med mer än en typ av energiomvandlare och energilagringssystem för sin framdrivning, och där föraren eller fordonets reglersystem avgör vilken typ som skall användas."^[1] Ett hybridfordon kan drivas av flera olika typer av bränsle, och även växla bränsletyp under gång. Exempelvis finns hybridbilar som drivs med dels bensin och dels elektricitet, gas eller etanol.

Bilar

Huvudartikel: hybridbil

Idag finns hybridbilar som kan drivas antingen med en förbränningsmotor eller med en elmotor eller med båda på en gång. Ett exempel är Toyotas modell Prius. Detta var den första hybridbilen i världen som serietillverkades ^[2].

I Sverige utvecklades tidigt seriehybrider av professorerna Stig Carlqvist och Curt Schröder. De utgick från en stirlingmotor som genererade elektricitet till ett batteripaket som i sin tur användes för att driva en eller flera elmotorer. Carlqvist och Schröder försökte i mitten av 1980‑talet intressera svensk bilindustri för att vidareutveckla konceptet och implementera det i sina bilar men utan framgång. Istället vände de sig till Toyota som nappade på idén. Dock valde Toyota att använda en konventionell ottomotor, som de hade mer intern kunskap om.

Idag har de flesta stora billtillverkare utvecklingsprogram för hybridbaserade drivsystem. Renault har exempelvis utarbetat en ny hybridmotor som planeras få beteckningen "rippoli" där nära 80 procent av drivkraften skall komma från elmotorn.

Fördelar

Fördelarna med hybridfordon är att energiförbrukningen och därmed miljöbelastningen minskas. Dels har elmotorer en mycket hög verkningsgrad, dels kan ett hybridfordon för eldrift dessutom enkelt utrustas med ett mycket effektivt energiåtervinningssystem. En elmotor kan bromsas genom att den sekundsnabbt kopplas om till att fungera som generator. Fordonets rörelseenergi har då samma verkan som det framrusande vattnet i en fors som driver en vattenturbin. Magnetfälten som alstras i generatorn, då denna alstrar ström, motverkar vridrörelsen runt axeln och utövar därmed en påtaglig bromsverkan. På detta sätt kan bromsenergin omvandlas till ny elektricitet som lagras i batterierna och kan därefter ånyo användas vid acceleration och framdrivning av fordonet. Denna typ av bromsar är emellertid inte särskilt effektiva vid snabb inbromsning, så fordonen är naturligtvis även utrustade med konventionella, hydrauliska bromsar.

I ett konventionellt fordon med en mekanisk drivlina är förbränningsmotorns belastning direkt styrd av den aktuella energiförbrukningen fordonet i sig kräver för framförande i önskad hastighet. Eftersom att förbränningsmotorer enbart når sin högsta verkningsgrad i ett smalt lastområde nära maximal belastning och medelbelastningen av motorn i normal trafik är väldigt låg, kommer även medelverkningsgraden sedd under en längre tid att bli låg.

Genom att använda hybridteknik kan förbränningsmotorns belastningspunkt påverkas utöver fordonents direkta energibehov och med vissa drivlinekonfigurationer i stort sett göras oberoende av den momentana energiförbrukning. I och med detta kan motorn belastas konstant eller hela tiden nära den punkt där förbränning sker med största möjliga verkningsgrad och på så sätt minska energiförbrukningen.

Referenser

1. ↑ Nationalencyklopedin: Hybridfordon
2. ↑ [ 08http://www.toyota.se/cars/new_cars/prius/index.aspx Toyotas Prius svenska hemsida 27/2 08]