Historiska underofficersgrader i svenska armén

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Innehåll

1600-1833/37

Från början av 1600-talet till befälsreformerna 1833 (indelta armén) och 1837 (värvade armén) fanns det följande underofficersgrader.[1].


Infanteriet Kavalleriet Artilleriet
Fältväbel Kvartermästare Styckjunkare, Överfyrverkare, Överminör, Översappör
Sergeant - Sergeant
Förare - -
Furir - Furir
Rustmästare Korpral -

1833/37-1875

Infanteriet Kavalleriet Artilleriet
Fanjunkare Fanjunkare Styckjunkare
Sergeant Sergeant Sergeant
Furir - -


1875-1936

Artilleriet Intendenturkåren, Tygkåren Övriga truppslag
Styckjunkare Förvaltare Fanjunkare
Sergeant Sergeant Sergeant


1936-1949

Intendenturkåren, Tygkåren Artilleriet Övriga truppslag
Förvaltare - -
Fanjunkare Styckjunkare Fanjunkare
Sergeant Sergeant Sergeant


1949-1972

Artilleriet Övriga truppslag
Förvaltare Förvaltare
Styckjunkare Fanjunkare
Sergeant Sergeant

När förvaltargraden infördes som högsta underofficersgrad i alla truppslag, hade dåvarande intendenten i Livrustkammaren Heribert Seitz gjort en utredning och föreslagit gradbenämningen "stabsfanjunkare". Svenska underofficersförbundet underkände dessa förslag och föreslog i stället "förvaltare". Överbefälhavaren föreslog sedan "överfanjunkare" vilket förbundet också gick emot. ÖB ansåg dock "förvaltare" vara alltför civilt och föreslog "stabsförvaltare", medan förbundet vidhöll "förvaltare" eller eventuellt "stabsförvaltare".[2] Som framgår fattade regeringen beslut om att använda tjänstegradbenämningen "förvaltare".

Referenser

  1. Frans Josephsson, Svenska underofficerarnas historia, del 1 (Stockholm 1938), passim
  2. Victor Emanuel Schedin, Svenska underofficersförbundet 1907-1957 (Stockholm 1957), s. 170.

Se även

Personliga verktyg