Fältväbel
Från Rilpedia
Fältväbel var i svenska armén före 1833 benämningen på kompaniets äldste underofficer. Han var framförallt truppbefäl samt ansvarig för att underofficerarna och soldaterna skötte sin tjänst. Han skulle kunna leda excercisen och fungerade som kompanichefens adjutant och expeditionsunderofficer. Vid befälsreformen 1833-37 blev fältväblarna fanjunkare.
Fältväbel är alltjämt en underofficersgrad i Finland, Tyskland, Schweiz och Vatikanstaten. I Finland placerar han sig mellan sergeant och överfältväbel och har varit ansvarig för bespisning och material. Ifall fältväbelsgraden varit vakant på ett kompani har någon med en annan grad fungerat som fältväbel och kallats kompanifältväbel. Numera kallas denna syssla officiellt enhetsofficer, även om den i talspråk alltjämt går under namnet fältväbel.
