Från Rilpedia

Henry Charles Carey, (1793-1879), amerikansk nationalekonom.

Careys föräldrar kom från Irland och 1814 blev han delägare i sin fars bokhandel. Efter att 1821 ha blivit bokhandelns chef byggde han upp den och den blev en av USA:s största.

Han drog sig tillbaka från affärerna 1835 och ägnade sig därefter uteslutande åt nationalekonomisk författarverksamhet vilket resulterade i 13 volymer större arbeten, en mängd broschyrer och ett flertal tidningsartiklar. The past, the present, and the future innebar Careys brytning med den engelska liberala nationalekonomin och en övergång till protektionismen. Principles of social science gav den utförligaste framställningen av alla hans teorier och försöker visa deras giltighet inom hela den fysiska och sociala tillvaron. Detta utvecklade han vidare i sin sista bok, The unity of law.

Carey ansågs av många vara en av nationalekonomins dilettanter. Han var en man som förenade goda idéer med fullständig brist på skolning med elementära missförstånd och felaktigheter. Han gjorde sig dock känd för sin stora självständighet och hans idéer fångade till sig ett stort intresse även om de endast återspeglade situationen i USA under den första halvan av 1800-talet.

Idéer

Careys optimism förklarades med hans tro på en social utveckling till en allt större harmoni mellan alla intressen i motsats till den engelska nationalekonomins framställning av det sociala livets disharmoni (se Frédéric Bastiat).

Han utgick från att arbetet är värdets enda källa. En saks värde berodde enligt hans teori på reproduktionskostnaderna, det vill säga på det arbete som erfordrades för att producera samma sak på nytt. Han hittade ett försvar för både kapitalränta och jordränta genom att framställa jordens och kapitalets värde uteslutande av det nedlagda arbetet.

Mot David Ricardos pessimistiska jordränteteori försökte han med exempel från Förenta staterna visa upp att brukandet av jorden fortgår från de minst bördiga till de bördigaste jordstyckena så att en ständig ökning av jordens produktivitet pågår. I motsats till Malthus gjorde han gällande att livsmedlen växte i snabbare takt än folkmängden varför det inte behövde finnas någon oro för överbefolkning.

Det enda undantaget från hans uppfattning att allt utvecklas till ständigt bättre förhållanden, om bara sakerna fick ha sin gång, var hans starka agitation för protektionismen som bland annat som hängde samman med hans ovilja mot England och som hade utövat ett inflytande på Förenta staternas tullpolitik.

Hans teorier väckte på sin tid stort uppseende inte minst som den första öppna brytningen med den liberala engelska skolan och idéerna fick många anhängare i Förenta staterna och Tyskland. Idag är idéerna endast av historiskt intresse.

Bibliografi

• Essay on the rate of wages (1835)
• Principles of political economy (1837-1840)
• The past, the present, and the future (1848)
• The harmony of interests (1852)
• Principles of social science (1858-1859)
• Letters to the president on the foreign and domestic policy of the union (1862)
• The way to outdo England without fighting her (1865)
• Careys umwälzung der volkswirth schaftslehre und socialwissenschaft (1866)
• The unity of law (1872)

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).