Från Rilpedia

Henrik Wilhelm Romanson, född 5 september 1776 i Puumala socken, Finland, död 15 maj 1853 i Uppsala, läkare, professor.

Romanson blev student i Uppsala 1797, medicine licentiat 1802, medicine doktor 1804, fästes vid universitetet i egenskap av prosektor och kirurg vid Akademiska sjukhuset 1805, blev 1807 legitimerad läkare, erhöll 1811 förordnande att föreläsa i fältkirurgi och fick 1813 professors titel. År 1821 blev han adjunkt i praktisk medicin.

Under denna tid uppträdde han flitigt som författare av avhandlingar i disputationsform. Dit hör bl.a. Försök till en afhandling om benen i menniskokroppen (1808-15), Myologiska dissectioner (1820-38) och Exercitationes chirurgicæ (1822-27). Samtidigt arbetade Romanson som praktiserande läkare och var 1824-51 intendent vid Sätra hälsobrunn. Slutligen utnämndes han 1830 till anatomie och kirurgie professor, en befattning, som han innehade till 1844. Även under sin professorstid offentliggjorde han flera specialavhandlingar, särskilt i patologi, samt Försök till vägledning vid läkarekonstens utöfvande (1830). Hans Barnläkaren (en från tyskan översatt "rådgivare vid alla barnsjukdomar") utkom 1845.

Företrädare: Jacob Edvard Boëthius

Uppsala universitets rektor Ht 1833

Efterträdare: Jöns Svanberg

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Romanson, Henrik Vilhelm, 1904–1926 ^(Not).