Från Rilpedia

Henrik Hammarberg, född 1686 på släktgården Viredaholm i Småland, död 25 januari 1768 på Viredaholm, var en svensk ämbetsman och politiker.

Hammarberg studerade juridik och disputerade 1705 vid Greifswalds universitet på avhandlingen De collisione testium, blev 1707 auskultant i Göta hovrätt och 1709 sekreterare åt Magnus Stenbock, då generalguvernör i Skåne. Som det tyckes mot sin vilja utnämndes Hammarberg genom Stenbocks bemedling samma år till regementskvartermästare vid Norra skånska kavalleriet och fick 12 febr. 1710 fullmakt som ryttmästare där. Efter segern i slaget vid Helsingborg (28 februari 1710) sändes Hammarberg, som i striden tjänstgjort som Stenbocks adjutant, av denne till Stockholm med skriftlig och muntlig rapport om slagets förlopp. Det är denna hans färd Snoilsky behandlat i Stenbocks kurir.

Efter Karl XII:s död återgick Hammarberg till den civila ämbetsmannabanan, blev 1719 häradshövding i Luggude, Onsjö och Rönnebergs härader med lagmans titel, 1737 lagman i Uppland och 1739 vice president i Göta hovrätt samt var 1751-53 president i Svea hovrätt. Hammarberg gjorde sig på riddarhuset känd som god talare inom mösspartiet och tog vid 1738-39 års riksdag energisk andel i försöken att försvara Arvid Horn och hans vänner i rådet mot de krigslystne hattarnas anfall, liksom han även vid riksdagen 1740-41 uppträdde mot ryska kriget. 1741 utgav han en herdekomedi, Den beständiga herdinnan, troligen ett ungdomsarbete, dilettantiskt och kännetecknadt av genrens konventionella galanteri, men även av en viss hurtighet och varm fosterlandskärlek.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Henrik Hammarberg, 1904–1926 ^(Not).