Från Rilpedia

Harald Appelboom, född 1612 på

Söderby i Fellingsbro socken, avliden i Haag 8 mars (gamla stilen) 1674, svensk diplomat under stormaktstiden.

Appelboom inskrevs 1631 under namnet Haraldus Andreæ vid Franekers universitet. År 1640 upptog han namnet Appelboom (under vilket hans fader, Anders Haraldsson, 1645 adlades). År 1642 blev han korrespondent och 1647 kommissarie i Amsterdam. Ett uppdrag att i Haag medla i tvisten emellan Nederländerna och Portugal utförde han framgångsrikt 1650. År 1652 avreste han i särskild beskickning till England för att hos parlamentet fullfölja den avlidne residenten Spieringks kommission angående bland annat den engelska handeln med Ryssland. Samma år utnämndes han till resident hos generalstaterna, vilka han 1653 erbjöd Sveriges medling i kriget emot England. Delvis med användande av egna medel lyckades han skaffa sig hemliga statsakter, som han hemsände till regeringen. Ett par av hans depescher, som 1657 uppsnappades av danskarna och av dem meddelades holländarna, innehöll yttranden, som den holländske rådspensionären ansåg framställa de holländska statsmännen som fala (möjliga att muta). Generalstaterna begärde hans rappell, men Appelboom stannade, trots att hans ställning under de följande årens brytning emellan Sverige och Nederländerna gjorde vistelsen för honom där allt annat än angenäm. Appelboom utnämndes 1663 till hovråd och 1665 till envoyé samt deltog bland annat i de viktiga underhandlingar, som ledde till den med England och Holland 1669 avslutade garantitraktaten av Aachen-freden 1668. Tillsammans med Königsmarck fick han 1672 i uppdrag att erbjuda generalstaterna Sveriges medling i kriget mot Frankrike och England, vilken antogs. Efter långvarig sjuklighet avled Appelboom, vars namn var mycket bekant inom den tidens diplomatiska värld, i Haag 1674. Hans omfattande ministeriella korrespondens förvaras i riksarkivet.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Appelboom, 1904–1926 ^(Not).