Hans Kohn

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Hans Kohn, född den 15 september 1891 i Prag, död 16 mars 1971 i Philadelphia, var en amerikansk filosof och historiker, professor i historia vid Smith College, Northhampton, Massachusetts.

Hans Kohn kom från Prag, hade tysk-judisk bakgrund, och hade som tillfångatagen soldat i den österrikiska armén framhärdat i rysk fångenskap 1915-19. Som ung sionist och elev till Martin Buber skrev han under 1920-talet flera studier som syftade till medling mellan de arabiska och judiska nationsanspråken. Efter att ha brutit med sionismen emigrerade Kohn från Palestina, dit han kommit 1925, till New York år 1934.

Innehåll

Nationalismforskning

Hans Kohn skrev mycket om nationalism. Anmärkningsvärt nog finns det ingenting av idealistiska eller primordialistiska anspelningar i hans senare analyser. Nationalitetskänslan är för honom ett mentalt tillstånd som uppnått kollektiv utbredning i kraft av moderna upplysningsidéer: nationen har därför inget med vare sig biologisk eller historisk determinims att göra, och nationsfördraget är heller inte något statiskt. Kohn föregrep Eric Hobsbawms analys med flera decennier då han påpekade i The Idea of Nationalism (1944) att nationstanken i egenskap av historisk produkt mycket väl kunde tänkas försvinna i en framtid då den tjänat ut sin roll som bärande samhällsmodell.

Att fler än Hobsbawm skulle komma att läsa Kohns verk inför de egna analyserna är uppenbart. Här påpekas emempelvis det som kom att bli Benedict Andersons bärande idé: att nationalitetskänslan är väsenskild från gemenskaper som familj, klan, by, sekt eller religion. Här förebådas också en hörnsten i Ernest Gellners senare analys, nämligen att nationstanken inte är vad den utger sig för att vara. Dess förmenta förankring i förhistoria, etnicitet och mytologi är bara redskap för den moderna form av politik och kultur som har nationen som naturlig utgångspunkt. Redan i bokens inledning gör Kohn klart för läsaren att nationstankens attribut - gemensamt ursprung, språk, territorium, politisk konstitution, seder och bruk - är faktorer som ingalunda är nödvändiga för konstituerandet av ett nationsanspråk. Nationstanken uppstår i själva verket i en riktad vilja att formera en nationalitet: nationalismen föregriper därmed nationen.

Som lärdomshistoriker överger dock Kohn inte betydelsen av intellektuella och religiösa huvudlinjer, vilka han spårar bakåt till den klassiskt romerska och tidigt kristna samhällsformen. Den moderna nationstanken förlägger han dock i 1700-talets upplysning och dess kulmen i de amerikanska och franska revolutionerna. Hans resonemang följer en traditionell idéhistorisk form. Kohn lämnar nästan aldirg de lärda traktaten och studiekamrarnas produkter. Idéerna blir därför så att säga hängande i luften, och som sentida läsare efterlyser man kopplingarna mellan lärd tradition och folklig mobilisering, upprättandet av medborgartanke och masskommunikativ idéförmedling. Den instrumentella förklaringen till nationsfördragens uppkomst - som Ernest Gellner skulle förknippa med modern ekonomisk infrastruktur och industrialism - är något som hos Kohn bara antyds.

Inte desto mindre fungerade hans analys som ett standardverk för den fortsatta forskningen. Ansatsen var, i analogi med Hobsbawms senare perspektiv, den historiska. Men trots att Kohn menade att nationer var produkter av sin bakgrundshistoria, ansåg han inte att etnicitet eller traditionalitet var avgörande för nationsbildandet. Kohns analys blir därmed unik i sitt lärda sammanhang, eftersom han tar sats från antikens och medeltidens samhällsformer, endast för att bevisa hur upplysningstidens nationstankar och fördrag var väsensskilda från den äldre, religiöst och metafysiskt förankrade samhällsformen.

Bibliografi

  • Revolutions and Dictatorships. (1938)
  • World Order in Historical Perspective. (1942)
  • The idea of nationalism: a study in its origins and background. (1944)
  • Pan-Slavism: its history and ideology. (1953)
  • Nationalism: Its Meaning & History. (1955)
  • The Habsburg Empire, 1804-1918. (1961)
  • Living in a World Revolution: My Encounters with History. (1964)

Externa länkar

Littaratur

  • Nationens röst. Red: Sverker Sörlin. (2001)

Se även

Personliga verktyg
På andra språk