Halldór Laxness
Från Rilpedia
Halldór Kiljan Laxness  |
|
|---|---|
 |
|
|
|
|
| Född | Halldór Guðjónsson 23 april 1902 Reykjavik, Island |
| Död | 8 februari 1998 (95 år) Reykjavik, Island |
| Nationalitet | Isländsk |
| Framstående priser | Nobelpriset i litteratur (1955) |
Halldór Kiljan Laxness, född 23 april 1902, död 8 februari 1998, isländsk författare, mottagare av Nobelpriset i litteratur 1955.
Innehåll |
Hans betydelse för isländsk litteratur
Halldór Laxness har i mycket hög grad dominerat den isländska 1900-talslitteraturen; han stod själv för många litterära utvecklingssteg, men även de strömningar som skapats i direkt opposition mot Laxness har haft stor betydelse för den moderna isländska litteraturen.
Nobelpriset i litteratur 1955
Svenska Akademiens motivering för att tilldela Halldór Laxness nobelpriset i litteratur var följande:
- "För hans målande epik, som förnyat den stora isländska berättarkonsten"
Motiveringen vittnar för övrigt om omvärldens konsensus angående modern isländsk litteratur, där den anses vara alltjämt under stort inflytande av den gamla traditionen av isländska sagor, ett påstående som inte är ogrundat men som knappast omspänner hela det moderna, isländska, litterära fältet – ej heller hela Halldór Laxness produktion.
Biografi
Halldór Guðjónsson föddes i Reykjavik, men flyttade 1905 med sina föräldrar Sigríður Halldórsdóttir och Guðjón Helgi Helgason till den plats som senare skulle ge honom hans författarnamn: Laxness i Mosfellsbær. Han var förtjust i att läsa böcker och skriva historier, och vid 14 års ålder fick han en första text publicerad i dagstidningen Morgunblaðið, under signaturen "H.G.". Detta var början på ett produktivt skrivande, som till slut skulle omfatta 51 böcker, varav den första gavs ut 1919.
Den unge Halldór Laxness reste mycket i Europa och i mitten på 1920-talet omvändes han till katolicismen, något som starkt avspeglades i hans författarskap genom självbiografiska och reflekterande verk. Han tog dessutom mellannamnet Kiljan efter irländska St Kilian. Halldór Laxness religiositet var emellertid inte särskilt långlivad; under en tur till Amerika blev han istället övertygad socialist, och hans romaners tematik följde efter.
Halldór Laxness var gift och hade fyra barn. Han var gift med Auður Sveinsdóttir Laxness och fick två döttrar, Sigríður og Guðný. Med sin förra fru, Ingibjörg Einarsdóttir Laxness, fick han sonen Einar Laxness och med Málfríður Jónsdóttir fick Halldór dottern María.
Från och med 1945 var han bosatt i Gljúfrasteinn i Mosfellsbær.
Citat
- "Jag tänker på de underbara människor från folkdjupet som fostrade mig. Jag tänker på min far och på min mor. Och jag tänker särskilt på min gamla mormor, som lärde mig många hundra verser av gammal isländsk poesi, innan jag lärde mig alfabetet. [...]
- Jag frågade mig den kvällen på mitt skånska hotellrum: Vad kan framgång och berömmelse ge en diktare? En viss materiell lycka, det är klart, som en följd av pengar. Men om en isländsk skald glömmer sitt ursprung ur folkdjupet, där sagan bor; om han mister förbindelsen med och pliktkänslan mot det tillbakaträngda livet, som min gamla mormor lärde mig att vörda – då är berömmelse och välstånd ganska likgiltiga." (Ur det tal Halldór Laxness höll vid nobelfesten 1955)
Bibliografi (urval)
- Vefarinn mikli frá Kasmír (1927; Den store vävaren från Kashmir)
- Alþýðubókin (1929; Folkets bok)
- Salka Valka (1–2, 1931–1932)
- Sjálfstætt fólk (12, 1934–1935; Fria män)
- Heimsljós (1937–1940; Världens ljus)
- Íslandsklukkan (1943–1946; Islands klocka)
- Atómstöðin (1948; Atomstationen)
- Gerpla (1952; Gerpla, en kämpasaga)
- Kristnihald undir Jökli (1968; Själavård vid Jökeln)
