Húrin
Från Rilpedia
Húrin är en fiktiv person som förekommer i J.R.R. Tolkiens berättelser om Midgård. Han var en av människornas hjältar under den Första Åldern och är sagd att vara den mäktigaste krigaren bland Edain och hela mänskligheten i Midgård. Húrin Thalion (den ståndaktiga på sindarin) var äldsta son till Galdor av Hadors Hus och Hareth av Haladin, och hans yngre bror var Huor.
Innehåll |
468
År 458 i den Första Åldern levde Huor och Húrin med deras farbror Haldir i Brethilskogen när de gick i krig mot orcherna. Bröderna slutade i Sirions dal och blev avskurna från deras kompani och jagade av orcher. Ulmo gjorde då så att en dimma kom från floden och bröderna lyckades fly in till Dimbar. Där tog två örnar upp dem och flög dem till Gondolin. Konung Turgon av Gondolin välkomnade bröderna och kom ihåg Ulmos profetia om att Hadors Hus skulle hjälpa Gondolin när de behövde det som mest. Turgon ville att de skulle stanna eftersom han började gilla dem, men bröderna ville tillbaka till deras släkt. De svor en ed om att hålla Gondolin hemligt och örnarna flög dem tillbaka till Dor-lómin.
462
År 462 i den Första Åldern anföll Morgoth Hithlum och Húrins fader Galdor föll när han försvarade Barad Eithel. Húrin, endast 21 år gammal blev då herre över Dor-lómin. Húrin jagade då orcherna över Ard-galens slätter och dräpte många av dem, ty ”det fanns en glöd i honom som gjorde hans svärd mäktig i hans hand”.
Äktenskapet och dotterns död
Han kom senare att gifta sig med Morwen Edhelwen från Bëors Hus, och år 464 föddes Túrin, deras son. De fick även en dotter, Lalaith, men hon kom att dö vid tre års ålder på grund av det mörker som sändes ut från Angband. Hans hus var i de södra delarna av landet, nära Amon Darthir och strömmen Nen Lalaith; men ”Húrin var ofta långt hemifrån med Fingons här som höll vakt vid Hithlums östgräns, och när han var hemma blev Túrin förvirrad och illa till mods av hans snabba tal, som var fullt av främmande ord och skämt och halva innebörder”. Efter hans dotters död kom Húrin bli väldigt ledsen ”Men Húrin sörjde öppet, och han tog sin harpa för att dikta en klagosång; men han kunde inte. Då bröt han sönder harpan och gick ut och lyfte sin hand mot norr och ropade: >>Du Midgårds fördärvare, om jag blott kunde möta dig ansikte mot ansikte och fördärva dig som min herre Fingolfin gjorde”.
Strid och fångenskap
När Maedhros Union förberedde krig mot Morgoth fruktade inte Húrin att de skulle förlora. År 472, under Nírnaeth Arnoediad stred Húrin tillsammans med Huor och Hadors folk, och i krigets dimma mötte han återigen Turgon. När kriget var förlorat höll Huor och Húrin stånd mot orcherna och gjorde det möjligt för Turgon att fly. Hour och alla människor från Dor-lómin dräptes, men Húrin stred med sin krigsyxa tills han vart begraven under ett berg och dräpta orcher och troll. Húrin blev sedan bunden av Gothmog och tagen till Angband som en fånge.
Morgoth försökte sedan att skrämma Húrin för att få reda på vart Gondolin fanns genom att tortera honom och locka honom med frihet eller en hög plats i hans armé. Húrin vägrade så Morgoth tog honom till Haudh-en-Ndengin och förbannade honom och hans släkte. Húrin vägrade dock att ge upp och vart då fängslad högt upp på Thangorodrims toppar, antingen fastspänd eller förstenad av magi i en stol. Genom Morgoths kraft kunde han från sin stol se och höra all den ondska som senare kom att ta död på Túrin och hans andra dotter Nienor, som föddes medan han var fängslad. Han såg dock endast de saker som Morgoth ville att han skulle se och med bitterhet såg han sina barn gifta sig med varandra och senare begå självmord.
Fri efter 28 års fångenskap
Efter 28 års fångenskap och hans barns död blev Húrin släppt av Morgoth. ”Han hade blivit förskräcklig att titta på: hans hår och skägg var vitt och långt, men det fanns ett hemskt ljus i hans ögon. Han vandrade rakt men använde sig ändå av en mäktig svart stav". Han vart tagen till sitt gamla hemland i Hithlum, men östringarna som levde där kände inte igen honom och kom senare att frukta honom och trodde att han tjänade deras onda herre Morgoth. Hadors Hus hade krossats och de som fanns kvar som slavar eller laglösa var misstänksamma och rädda för honom.
Sju laglösa under Asgon förenade sig med Húrin och tillsammans kom de till Sirions dal. Húrin övergav dock hans följeslagare och letade efter ingången till Gondolin, men den Gömda Vägen var stängd och Turgon ville först inte släppa in honom. Húrin skrek åt Turgon och avslöjade då vart Gondolin befann sig och försvann sedan. Endast efter att han gått ändrade sig Turgon och skicka örnarna för att hämta honom men de kom för sent och hittade honom inte.
Hämnd för de anhörigas död
Húrin fortsatte till skogen Brethil där hans son och dotter dött och mötte där sin hustru Morwen vid deras grav på Cabed-en-Aras precis innan även hon dog. I ilska och fruktan sökte han efter Haleths folk och skulle hans frus och barns död på dem och startade en revolt som dödade den sista Haladin. Ty Hardang hövdingen av Brethil fruktade och avskydde Húrin och tillfångatog honom och försökte döda honom. Húrins sak försvarades av Manthor och de lyckades få Brethils folk emot Hardang och dräpte honom. Men Manthor dog och gissade Húrins motiv: ”Var inte detta ditt sanna ärende, nordens man: att bringa fördärvelse på oss efter det som skett dina egna?”.
Húrin kom sedan att möta upp de laglösa och tillsammans kom de till Nargothrond där Húrin dräpte dvärgen Mîm som hade tagit Glaurungs skatter. Húrin och hans laglösa tog skatten, tillsammans med Nauglamír till Doriath och förolämpade Thingol genom att ge det för hans ”goda omhändertagande” av Húrins släkte. Húrin kom även att förbanna Doriath vilket sedan ledde till dess undergång.
Självmord
Melians vänliga ord lyckades ta sig igenom Húrins onda tankar och Húrin kom sedan att inse att alla hans gärningar endast gynnat Morgoth. En krossad man såg sin enda utväg genom att kasta sig själv i havet och begå självmord. Detta var slutet för Húrin, han som var känd att vara ”den mäktigaste av alla dödliga människor”.
