Sadel
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Sadel (olika betydelser).
En ridsadel är en utrustning som används vid ridning för att ryttaren skall få en bekväm och stabil sittställning. Sadeln skall vara utformad så att den fördelar trycket jämnt över hästens rygg, vilket även gör det bekvämare för hästen. För att hålla sadeln ren mot hästens svett och för att skydda hästen mot skavsår används ett sadelunderlägg av tjock filt kallat vojlock.
Sadlarnas bommar är oftast gjorda i trä eller metall' men ibland även i gjuten plast. Nu för tiden finns även uppblåsbara bommar och kuddar (jargong paddar) för att man skall slippa stoppa om sadlarna och för att få det bästa skyddet. Sadlarna är oftast tillverkade i oxhud, buffelhud eller ogarvat läder, ibland blandat med nylon. Sadlar kan även vara gjorda helt i syntetiskt tyg eller i konstläder och kräver då ingen smörjning. Framvalvet och bakvalvet på sadeln är oftast förstärkt med metall.
Innehåll |
Historia
Konstföremål som daterats till längre tillbaka än 4 000 f Kr har visat att sadeln är en uråldrig idé. I Asien red man bland annat på filtar som knöts fast med rep redan när hästen började tämjas. Skytisk konst från 300-talet f Kr visar däremot avancerade sadlar med stöd för benen.
Under 900-talet e Kr dök de första stigbyglarna upp, troligtvis från Indien, och stigbyglar användes under slaget vid Poitiers (732).
Men redan runt år 0 tillverkades mer avancerade sadlar som kom från stäpperna i Asien. Där hade man konstruerat sadlar som bestod av stoppade putor som skulle fördela ryttarens tyngd över hästens rygg. Sarmaterna var de första med dessa sadlar, vilket gjorde att sarmaterna var helt ensamma om att kunna rida med tungt kavalleri och även attackera med lansar. Sadlarna var utformade för att ge stöd åt ryttarens rygg, men då sarmaterna inte använde stigbyglar, kunde de inte komma åt hästen med benen och använde därför långa sporrar. Först omkring år 700 kom den tekniken till Europa, och man började där bygga sadlar på stommar av trä, liknande dagens sadelbommar.
Den båtformade sadeln som sarmaterna utformat användes i Europa ända in på 1700-talet. Sadlarna började utvecklas ytterligare under den tidiga medeltiden. En väggbonad som visar slaget vid Hastings visar hur ryttarna satt djupt ner i sadeln med stigbyglar och långa stigläder. De medeltida smederna och sadelmakarna kom på nya idéer för stigbyglarna och hur sadeln skulle fästas på hästen för att inte glida runt när ryttaren satt upp.
Under renässansen skedde den största utvecklingen. Sadlarna blev djupare och enklare att sitta ner i, samtidigt som benen hängde lodrätt ner under ryttaren. Den klassiska ridkonsten utvecklades samtidigt, och sadlarna följde ryttarnas nya upptäckter. Sadlarna blev så småningom mer strömlinjeformade under 1600-talet. I Frankrike utvecklades en sadel som räknades som världens bästa. Denna kallades för Selle Royal och används än idag vid de klassiska ridskolorna Spanska ridskolan, Cadre Noir och flera klassiska ridinstutitioner i Spanien och Portugal.
Dagens sadlar påminner mycket om sadlarna från 1700-talet, men stigläder med stigbyglar är fästa längre bak för att ryttaren ska kunna ha en lodrät sits. Under 1700-talet var sadlarna även oftast klädda med fina, dyrbara tyger, gulddekorer och exklusivt utformade stigbyglar och detaljer.
Den moderna sadeln skulle komma att utvecklas i England under slutet av 1700-talet och tidigt 1800-tal. På de engelska hedarna började man gräva diken för att leda undan vatten, eftersom jordbruket skulle utökas i landet. Staket och gärdsgårdar sattes även upp, vilket gjorde att ryttarna tvingades hoppa med sina hästar mycket mer än tidigare. Sadeln utvecklades för att passa både klassisk ridkonst och hoppning. I Amerika utvecklades i stället Westernsadeln för att passa boskapsskötarnas långa dagar i sadeln.
I takt med att omvärlden mekaniseras och hästsporten utvecklas har även nya typer av sadlar tagits fram, anpassade till respektive sporter. Idag kan man till och med välja mellan bomlösa sadlar, sadlar i syntet som är lättare, och man kan hitta sadlar som passar alla olika slags hästar och sysselsättning.
Olika sadeltyper
Det finns flera typer av sadlar alltefter den form av hästsport man vill ägna sig åt, till exempel dressyrsadel, hoppsadel, westernsadel eller galoppsport. Damsadel används numera endast vid uppvisningar och är mycket ovanliga att se.
Konstruktionen av en sadel varierar beroende på användningssättet. En vanlig sadel, som används för dagens ridsport består av en sadelbom, det vill säga en stomme av trä eller metall och en överbeklädnad, vanligtvis av läder, men även av syntettyg eller konstläder. Längst fram på sadelbommen finns framvalvet (sadelknappen), vars utseende kan variera. På vanliga ridsadlar utgörs sadelknappen av en välvd skiva och på westernsadlar av ett så kallat horn avsett för lasson. I sadelbommen fästs remmar för stigbyglar och sadelgjord. Sadlar tillverkas i olika storlekar passande både häst och ryttare. För transport av varor och utrustning används för ändamålet konstruerade packsadlar (klövjesadlar).
Hoppsadel
Hoppsadeln är den sadel som används inom banhoppning. Hoppsadeln är mer "framskuren", det vill säga att den är rundad framtill på sadelkåporna, samt att den är mindre, och sadelkåporna kortare med stoppning under. Detta för att ge stöd åt ryttarens knän, då man har något kortare stigläder när man ska hoppa.
Hoppsadeln används även inom andra sporter, där man hoppar till exempel vid jaktridning där den troligtvis även hade sitt ursprung, men sadeln kan även användas vid vanlig nöjesridning. Bakvalvet är något flatare och kortare än på allround- eller dressyrsadeln för att ge större rörelsefrihet åt ryttarens sits då rytteren måste vara rörlig under ett ridpass med mycket hoppning eller bomövningar då ryttaren ska stå i stigbyglarna. Sadelns utformning underlättar även för ryttarens balans när hästen hoppar.
Allroundsadel
Allroundsadeln är den vanligaste sadeln och den är anpassad för att passa både till hoppning, dressyr eller vanlig nöjesridning. Det finns även allroundsadlar som är inriktade till dressyr, eller till hoppning för ryttare som rider lite av varje, men kanske är inriktad främst på en sport.
Dressyrsadel
Dressyrsadeln är speciellt utformad för dressyrryttaren och har längre och smalare kåpor än den normala allroundsadeln och även ett djupare säte. Detta för att ryttaren normalt har längre stigläder vid utövning av dressyr. Bakvalvet bakom ryttarens rygg kan även vara högre än normalt för att hålla ryttarens sits mer balanserad och stabil.
Dressyrsadeln är utformad för att ryttaren ska komma i bättre kontakt med hästens rygg och även att skänklarna (benen) ska ligga an bättre mot hästens sidor för att kunna ge små hjälper som ändå hästen kan uppfatta, som är en viktig del i dressyren. Ryttaren ska kunna känna hästens rörelser och sadeln gör det även lättare för ryttaren att ge hästen signaler (s k hjälper) till hästen genom att förflytta sin tyngd.
Galoppsadel
Galoppsadeln, även kallad kapplöpningssadel, är den minsta sadeln inom hästvärlden och används vid kapplöpning. Den är liten, platt och lätt för att hästen ska kunna springa fortare. Korta stigläder gör att ryttaren, som i denna sport kallas jockey, kan stå högt över hästens rygg och ligga över hästens hals för att minska luftmotståndet och för att undvika att störa hästens rygg medan den löper. Galoppsadeln kan vara gjord av läder eller syntet och sadelmakare kan även sy upp sadlar i en rad olika färger eller mönster.
Galoppsadlar kan väga så lite som 220 gram och oftast använder man ett schabrak som har fickor där man kan lägga i vikter, om jockeyn skulle väga för lite. Det finns även olika typer av galoppsadlar som är anpassade för träning eller loppen. Sadlarna är dock inte till för att rida i som vanligt för om ryttaren sitter ner koncentreras trycket på en mycket liten punkt på hästens rygg då galoppsadeln inte fördelar trycket jämnt över ryggen som en annan sadel gör.
Westernsadel
Westernsadeln utvecklades i USA under 1800-talet av de boskapsskötare som red hela dagarna. De utvecklade sadlar som inte bara skulle vara bekväma för ryttaren utan även för hästen. Under sadeln använde man ofta tjocka filtar som ytterligare avlastning för hästen. Moderna westernsadlar är oftast utsmyckade och dekorerade med metallbeslag, fjädrar, pärlor, mönster utskurna i läder och även knappar av äkta guld. Detta gjorde man även förr i tiden, som ett bevis på att man var den bästa sadelmakaren i området och även för att ryttaren kunde visa sin rikedom.
Westernsadeln är ofta bredare och avlastar tyngd från hästens rygg. Ryttaren har även stadiga stigbyglar, ofta gjorda av trä som kunde kläs med fårskinn under kalla vintrar. Ryttaren skulle kunna sitta som i en fåtölj, och därför fästes stigläderna så att ryttaren satt lite mer framåt med fötterna än man gör på den normala sadeln där man rider i en lodrät sits. Fram på westernsadeln finns oftast ett horn, eller en knopp, som fungerade både som handtag vid vilda galoppturer men främst för att binda fast ena änden av en lasso för att kunna hålla emot om man fångat en stor tjur eller en vild mustang. Idag finns även olika sorters westernsadlar utformade för olika behov och för olika tillfällen inom westernridningen.
Övriga specialsadlar
Förutom de sadlar som nämns ovan finns även speciella sadlar utvecklade för en rad olika ändamål.
Damsadeln har sitt ursprung i Europa under 1300-talet, när damerna vid hoven skulle rida med sina långa kjolar. Sadeln har stigläder och stigbygel enbart på ena sidan och ett stöd för det andra benet som man höll på samma sida över hästens manke, oftast på vänster sida. Idag används damsadel mest inom showridning och barockridning men det anordnas även tävlingar i ridning med damsadel där kvinnorna som rider även ska vara traditionellt klädda i långa klänningar, handskar och hatt med flor. För att ersätta högerbenets funktion använder ryttaren istället ett ridspö på höger sida.
Polosadeln har utvecklats speciellt till sporten hästpolo. Den är tåligare med en stötsäker bom som tål påfrestningarna. Den har även handtag för att ryttaren ska kunna hålla sig fast om denne ska sträcka sig efter en boll.
Islandssadeln är en specialsadel utvecklad för Islandshästens exteriör som ofta har kort, bred rygg och en liten elelr nästan obefintlig manke. Kåporna är längre och inte framskurna för att inte störa bogbladets rörelser. En del islandssadlar har en räfflad sits. Islandssadeln påminner mycket om dressyrsadeln och kan även användas som en sådan.
Bomlösa sadlar är en sadel utan den gjutna bommen. Den bomlösa sadeln har många fördelar för hästar som växer, som har omjämn muskulatur eller som är ojämna i exteriören. En bomlös sadel kan även passa många olika typer av hästar. Bomlösa sadlar underlättar även hästens rörelser något och formar sig efter hästen. Den bomlösa sadeln har dock inga stöd för knäna och kan därför påverka ryttarens balans till denne har vant sig vid sadeln.
Manskapssadeln är en sadel som som utvecklats till militären. Från början användes den till långa marschritter. Idag är det ovanligt med manskapssadeln då de flesta militära anläggningar inte håller sig med hästar. Manskapssadeln är relativt hård för ryttaren men är utformad för att vara mycket bekväm för hästen. Mansskapssadlarna är även bra för hästar med dåliga ryggar eller med hög manke.
Det finns även sadlar speciellt för handikappridning och uppvisningssadlar eller moderna sadlar som ska likna de gamla sadlarna för att användas i filminspelning eller teater. I de flesta länder som har en egen ridkultur finns egna sadlar, specifikt utformade för de ändamål som hästarna används till. I Australien använder boskapsskötarna sig ofta av en sk "Stock Saddle" som har mycket korta kåpor men som även är bekväm att rida i då de oftast rider mycket långa sträckor på en dag.
Sadelns skötsel
För att en sadel ska hållas i bra skick kräver den viss skötsel. För att sadeln ska hållas i bästa skick ska man tvätta den ren med sadeltvål och ljummet vatten och smörja den regelbundet med läderfett eller läderolja.
Om man inte sköter om sadel och annan läderutrustning kan sadeln torka och spricka, vilket inte bara kan ge hästen skavsår när sadeln inte passar längre, utan även vara riktigt farligt. Då och då bör man lämna in sadeln till en sadelmakare för att få paddarna bak omstoppade, så att de ger ordentlig stötdämpning. En häst kan även behöva byta sadel emellanåt om den blir mer muskulös, blir tjockare, magrar eller växer.
Se även
Källor
- Bonniers stora hästlexikon av Elwyn Hartley Edwards
