Damsadel
Från Rilpedia
Damsadel, (eng side saddle), är en hästsadel främst avsedd för kvinnor, där båda benen läggs på vänster sida om hästen, bakifrån sett. Det finns dock även sadlar där ryttaren sitter till höger. Riktigt gamla damsadlar har endast ett horn medan sadlar från mitten av 1800-talet och framåt är försedda med två horn. Det undre hornet tillkom för att göra det möjligt för ryttaren att hoppa över hinder och såleds kunna delta i jaktritt. Förr ansågs det i övreståndskretsar ovärdigt för kvinnor att bära byxor och att rida grensle, och dessutom var det inte möjligt att med bibehållen anständighet göra det med de långa kjolar som modet under lång tid föreskrev för kvinnorna. Drottning Elizabeth av Storbritannien rider fortfarande sina hästar i damsadel. I England finns tävlingar för ryttare i damsadel, medan man i Sverige mest ser ryttare i damsadel i samband med uppvisningar och damsadel ingår bland annat inom begreppet Barockridning.
Att rida damsadel kan också innebära en balansövning som utförs i en vanlig sadel. Man lägger då höger ben över framvalvet, ned mot vänstra sidan, precis som i en äkta damsadel. Det finns olika uppfattningar om hur man bör göra med stigbyglarna under denna övning; vissa anser att man bör släppa även vänster stigbygel för att inte fastna om man skulle bli avkastad, andra anser att stödet i den vänstra stigbygeln kan förhindra att man blir avkastad om hästen skulle börja konstra.
Innehåll |
Historia
Under medeltiden hade damsadeln utseendet av en tvärsadel, en sadel där ryttaren satt med båda benen ihop tvärs över hästens rygg, som i en stol. Denna sadel användes av damer med långa plagg, men även andra personer som inte kunde eller ansågs kunna rida grensle kunde använda en tvärsadel. För barn användes tvärsadel fram till första världskriget. I en tvärsadel är det svårt att kontrollera hästen, vilket gör det nödvändigt att någon annan leder hästen.
Under 1400talet och fram till 1900talet red i stort sett alla kvinnor enbart i damsadel. Från och med 1900talets början blev det dock mer och mer accepterat att kvinnor red grensle och deltog i ridsport på samma villkor som männen. I England biehöll man dock traditionen genom att anordna speciella tävlingsklasser för damsadel.
Damsadel som tävlingsmoment
Ända sedan 1900talets början har damsadeln blivit en ridkonst som mest ses i samband med uppvisningar, men i England är det en stor konstform och tävlingar anordnas ofta. Damsadelklasserna går i stort sett ut på samma moment som en vanlig ridklass där man visar upp sig framför domare som sätter poäng på uppträdande, elegans och hur hästen rör sig. Ryttaren ska visa upp sig i båda varven i skritt, trav och galopp på ett väl balanserat sätt. Hästen ska gå i en trevlig form, visa rena gångarter och ge ett intryck av att vara lättriden. Ekipagen ska även vara hela, rena och välputsade.
Reglerna
Reglerna förespråkar även en viss slags klädsel på deltagarna. Damerna ska ha en figursydd dräkt i svart eller mörkblått och läderhandskar som är bruna eller ljusa. Svarta läderhandskar är förbjudna. Blusen ska även ha krage och antingen slips eller en plastrong som fästs med en nål eller brosch. Även håret ska sättas upp i en knut med ett hårnät och korthåriga damer beordras till och med att bära en falsk hårknut. Enbart de riktigt unga deltagarna bär hjälm medan tonåringar och vuxna ska ha en ridhatt med tunt flor. Damerna har även en ridpiska som inte får vara längre än 1 meter och hästen går oftast betslad med Pelhamstång. Under damsadlarna har man dock inga vojlockar eller schabrak.
Damsadel som uppvisningsmoment
I Sverige och även i resten av världen utanför England är damsadel inte speciellt vanligt som tävlingar utan är istället en uppvisning och då är ryttarinnorna väldigt sällan klädda enligt de engelska reglerna. Istället har man långa klänningar med vida kjolar som sprids ut över hästarnas ryggar och man använder schabrak under sadlarna. Oftast har damerna sytt både dessa och sina klänningar själva i matchande tyg.
 Ryttarporträtt av Drottning Kristina - i damsadel och med piskan i höger hand. |
 Esther Stace hoppar ett hinder på 6 fot 6 tum i damsadel på Sydney Royal Show 1915. |
 Modern riduppvisning i damsadel. Notera att spöet hålls i den högra handen för att kompensera för frånvaron av höger skänkel. |
