Hässja
Från Rilpedia
En hässja är en ställning som reses på en äng för att torka slaget gräs, starr med mera, så att det blir hö. Arbetet att med högaffel eller för hand lägga upp hö på hässjan kallas för att hässja. Hö på ställningen (Jämtl. Bunen ) kallas hässjat hö. Även ställningen med höet i sin helhet kallas höhässja, om hässjan är avsedd för hö. De hässjor som användes för korn var vanligtvis betydligt större. Kornhässjor användes för att torka kornkärvar innan tröskningen. För att få upp kornkärvar användes vanligtvis rep och talja. En person fick alltså klättra upp högst upp i ställningen för att lägga upp kornkärvarna på hässjan. Det var ett arbete på hög höjd vilket medförde säkerhetsrisker.
Att torka hö och korn på hässjor är en arbetskrävande teknik och den har därför ersatts av modernare teknik, men den används fortfarande av vissa jordbrukare som vill bevara traditionen eller som har små arealer. I jämförelse med torkning på slag (liggande på marken) är torkning på hässja mindre känsligt för regn, då det yttersta hölagret fungerar ungefär som ett paraply för det underliggande höet.
Varianter
Höhässjor var av olika typ i olika delar av landet och även mellan närliggande byar. En typ som var vanlig i exempelvis Ångermanland var att de vertikala stolparna, krakarna, stöttades med 3 stag. I stolparna borrades hål för träpinnar som sattes i hålen och stack ut några decimeter för att slanor (cirka 6 eller 7 stycken) skulle kunna ligga mellan stolparna på de utstickande pinnarna. En sådan hässja rymde en "länk" hö. "Länk" är ett (numera historiskt) mått på en mängd hö. En höhässja med vertikala stolpar, och slanor däremellan, rymde 2 "länkar" hö.
För att en höhässja skall stå stadigt, och inte till exempel blåsa omkull, så bör de (tre) stag som stöttar de vertikala stolparna vara satta så tajta, att den huvudsakliga tyngden överförs på stagen och endast en mindre del på krakarna.
På andra platser användes andra typer av höhässjor. Exempelvis var det på vissa platser vanligt att sträng (ståltråd) användes istället för slanor, för att lägga hö på.
Ryttarehässja
En särskild variant av hässja (som bland annat varit förekommande i Nordhalland) är den så kallade ryttarehässjan ("ryttaren"). Konstruktionen består av fyra krakar som är sammanbundna i toppen, ofta med ståltråd genom borrade hål i krakarnas topp. Ryttaren placeras ut med krakarnas jordända i rak vinkel till varandra, vilket får den nakna ryttaren nästan att påminna om ett fyrkantigt förstadium till en samekåta. Höet börjar sedan hängas på rep som dragits mellan krakarna, i knähöjd. Höet hängs på i varv runt ryttaren, och efter några varv blir det hela mer höstackslikt. När hela krakkonstruktionen dolts återstår bara arbetet med att toppa ryttaren, vilket innebär en höläggning som gör toppen på ryttaren mer lik en sockertopp och därmed mer vattenavstötande.
När höet sedan är torrt, kan det bärgas och lastas på hölass, för transport till ladan. Ett modernare sätt är att greppa hela ryttaren med en stor högrep, monterad bakpå en traktor. Sedan kan ryttaren transporteras i ett stycke till ladan, där folk med högafflar kan "klä av" ryttaren och låta en jektor suga med sig höet och via rör forsla det upp på höskullen.
