Gunnarsbyns kyrka
Från Rilpedia
Gunnarsbyns kyrka är en kyrkobyggnad som tillhär Gunnarsbyns församling, Luleå stift. Den ligger i tätorten Gunnarsbyn i Bodens kommun, cirka 40 km söder om centralorten Boden.
Kyrkobyggnaden
Församlingskyrkan invigdes 1928, Arkitekten var Torben Grut. Det är en sammansatt volym med aningen lägre kor och vapenhus i gavlarnas förlängning. Det rakavslutade koret är orienterat mot NÖ, och sakristian ansluter till korets västra vägg.
Exteriören
Den vitmålade träfasaden har en spontad lockpanel och profilerad taklist som vikts över gavlarnas hörn, utan att hörnen markerats av mötande knutlådor. De höga, tätt spröjsade korspostfönstren har raka konsolöverstycken och lätta festonger i bröstningen. I korgaveln sitter ett lite lägre blindfönster.
Den höga vapenhusgaveln är starkt betonad genom att minnestavlor, fasadornament o kors staplats på varandra, i rak linje ovanför kyrkporten. Kyrkportens pardörr har speglar med skuren, klassisk ornering. Porten inramas av en klassicerande portal med profilerade sidor och högt, rakt överstycke med infattad minnesplatta. Mot ena sidan av kyrkporten finns en handikappramp i gallerdurk.
Till sakristian leder en enkeldörr utformad enligt samma program som kyrkportarna.
Kyrkans höga sadeltak var ursprungligen täckt med spån, men är numera täckt med ytbelagd skivplåt. Nockändarna markeras av kulkors.
Interiören
Interiören präglas av avskalad enkelhet och en dämpad, men varm färgskala. I helhet och detaljer utfört i det tidiga 1900-talets lätta och återhållna klassicism. Över rummets tunna, reveterade väggar spänner ett reveterat tunnvalv med kraftiga bindbjälkar och meterbreda, plana takpartier utmed långsidorna. Valvet håller samma höjd genom rummets hela längd och låter inte exteriörens avtrappade volymer slå igenom. En profilerad taklist löper kring hela rummet.
De höga fönstrens inramning och placering i vägglivet och förstärker väggskivans tunna karaktär.
Ett spontat lackat trägolv går genom hela kyrkan. Koret ligger två steg över långhuset och avgränsas genom bänkskärmar och rummets avsmalning. I gränsen mellan kor o långhus, på spinnsidan, står en åttkantig predikstol under ett nästan svävande, tunt ljudtak prytt med förgyllda ljushållare. Altartavlans Kristi Himmelsfärdsbild är rummets blickpunkt och färgpalett. Den av sin tid så starkt präglade målningen, av den unge Gunnar Torhamn, ramas in av en klassisk aedikula med tunna, kopplade kolonner och tympanongavel. Ett rundat knäfall med balusterdockor fulländar altararrangemanget.
Kyrkans öppna bänkkvarter med enkla, raka gavlar, möter väggen i en spegelindelad bröstpanel. Främsta bänkraden är demonterad på båda sidor.
Längst bak i rummet skjuter orgelläktaren in i kyrksalen. Läktaren som sträcker sig ut över vapenhuset - vilar på runda kolonner och har spegelindelad front. Vid en ombyggnad i slutet av 60-talet avskärmades det smalare utrymmet under läktaren till kapprum, med genomsiktliga gallerskärmar.
Tidspräglade detaljer i lampetter, ljuskronor, dörrtrycken, altartavlans bild, predikstolens lätta ljudtak mm bildar ett lågmält inslag i rummets avskalade klassiska gestaltning.
Orgeln från 1978 har en för sin tid karaktäristisk brunlaserad träfasad. Vapenhus och sakristia har låg rumshöjd och plana reveterade tak.