Från Rilpedia

Gunnar Castrén, född 27 december 1878 i Helsingfors, död 4 november 1959, var en finländsk litteraturhistoriker. Son till Robert Castrén.

Castrén blev 1907 docent i estetik och nyare litteratur vid Helsingfors universitet och var från 1924 till 1938 professor i inhemsk litteratur, från 1938 till 1945 i svensk litteratur. Han tog en framträdande plats i finlandssvenskt kulturliv som vetenskaplig forskare och kritiker. Han utövade också en omfattande publicistisk verksamhet i politiska och litterära frågor, bl.a. som redaktör i Euterpe och i Nya Argus. I Euterpe var språkfrågan bannlyst. Här samlades Eino Leino, Jean Sibelius samt Castrén. Han betraktade också publikationer som Svenskt i Finland (1914) med misstänksamhet, och menade att om finländare inte undviker att sår skapas på den finska och den finlandssvenska sidan så hotades Finlands västerländska kultur.^[1] Mellan 1924 och 1934 var han ordförande i Svenska litteratursällskapet.

Källor

1. ↑ Nya Argus 7/1917