Gullivers resor
Från Rilpedia
| Gullivers resor | |
 |
|
| Författare | Jonathan Swift |
| Originaltitel | Travels into Several Remote Nations of the World, in Four Parts. By Lemuel Gulliver, First a Surgeon, and then a Captain of several Ships |
| Originalspråk | Engelska |
| Land | England |
| Genre | Satir |
| Förlag | Benjamin Motte |
| Utgivningsår | 1726 |
Gullivers resor (en: Gulliver's Travels, officiellt: Travels into Several Remote Nations of the World, in Four Parts. By Lemuel Gulliver, First a Surgeon, and then a Captain of several Ships), är en roman skriven av Jonathan Swift år 1726. Boken är en kritisk allegori om samtiden. Romanen finns i flera svenska översättningar. En av dessa gjordes 1840-1841 av Carl Henrik Wallberg.
Innehåll |
Romanens fyra delar
1726 utkom boken Gullivers resor, skriven av den starkt politiskt engagerade engelsmannen Jonathan Swift. Boken handlar om Lemuel Gulliver, studerande till läkare i Cambridge, i sin färd mot Ostindien, lider skeppsbrott på fyra mycket speciella ställen. Denna reseskildring blev enormt populär då den utkom, dels för att den var en underhållande bok som läsarna lätt kunde identifiera sig med, dels pga. Jonathan Swifts klockrena samhällskritik han genom boken ger. Boken, som är en satir, riktigt osar vrede mot människans alla dumheter på ett lustfyllt och förlöjligande sätt.
Resan till Lilliputtland
Första resan handlar om att Gulliver kommer till ett land där allt är så smått, människorna är lika små som teskedar och kallar sig Lilliputter. De var mycket förnäma och nyfikna. I början kunde Gulliver inte språket men efter att blivit lärd av en Lilliput lärde han sig språket mycket väl och kunde tala till Lilliputernas kung. Gulliver lär sig att leva som en jätte bland småfolket. Men då Lilliputerna börjar kriga mot Blefuscu om så onödiga saker som från vilken ända man skall äta ägg förstod Gulliver att han måste bort. Och dessutom gick det åt så mycket mat för att en jätte som Gulliver skulle bli mätt, och maten skulle inte räcka för alltid.
Resan till Brobdingnag
På nästa utfärd hamnar Gulliver till jättelandet Brobdingnag. I boken berättas det om hur farligt livet var för honom, då Gulliver måste fäktas mot bin och nästan blev uppäten av råttor. Han förs tillsammans med Lantmannens dotter till hovet efter att han blivit köpt av drottningen på marknaden. Gulliver förs till kungen som var mycket lärd och trodde först att Gulliver var en docka som drevs av ett underverk. Inte förrän han hörde Gulliver tala förstod han att Gulliver var en människa. Kungen av Brobdingnag tyckte mycket om musik så Gulliver hade sin chans att visa sin skicklighet och tog två käppar stora som knölpåkar, klädde dem med råttskinn, och började springa av och an för att slå på tangenterna. Kungafamiljen hade roligt åt hans spel men själv blev han uttröttad efter en enda melodi. Jättarnas självsäkerhet var lite för stor, för när Gulliver berättade om sitt land trodde de inte, de var säkra på att deras land var det enda. Men när Gulliver började berätta om andra länder trodde de att han ljög. Ingen visste riktigt vad Gulliver var för något fast han sade att han var en människa, men till sist kom alla överens om att naturen måste ha skämtat när Gulliver blev till. Gulliver hade nu varit i Brobdingnag i två år och börjat tröttna. Men så en dag följer han med på en resa till kusten som kungen och drottningen skall göra. Men Lantmannens dotter, Glumdalclitch som hon hette, Gullivers övervakare, blev förkyld, så Gulliver måste ta med sig en tjänare till stranden och lägger sig i en låda där han brukar vila, så griper en fågel tag i lådan och flyger iväg, på detta sätt kom han hem igen.
Resan till Laputa
Fil:Gullivers travels1939.ogg Nästa resa bär åt mot Laputa, han tas tillfånga av sjörövare, gör sig fri och kommer då till ön Laputa. Vetenskapens ö och diamantön som svävar i luften, i själva verket är det öns botten som består av diamanter och på marken ligger en magnet som håller ön i luften. Det berättas om vetenskapsmän, som gjort de mest kluriga tekniska uppfinningar. Gulliver skojar och driver med vetenskapsmännen. Han tycker att vetenskapsmännen är okunniga dårar. Men oftast är uppfinningarna ganska löjliga och har ingen nytta alls. Gulliver besöker olika ställen som Balnibarbi, Lagado, Maldonada, Glubbdubdrib. Sedan seglar Gulliver till Luggnagg och fängslas och förs till hovet där konungen är mycket mild mot sina undersåtar. Gulliver beger sig sedan hemåt efter Japan.
Resan till Houyhnhnmernas land
Den sista resan går till hästarnas ö. Hästarna är mycket förnäma och förfinade. Men de har ett slags tvåbenta varelser, yahooer, som liknar såna raser som Gulliver. Människor. Men de är smutsiga, grymma och luktar illa. Hästarna, de ädlas enda riktiga starka känsla är deras hat mot yahooer. Gulliver skäms väldigt mycket för att han liknar dessa fruktansvärda varelser. Då han till sist kommer hem kan han inte umgås med familjen för han hade själv har fått ett sånt hat mot yahooerna, och familjen påminner om dem.
Barnbok
Resan till Lilleputt och ibland även Resan till Brobdingnag har under 1900-talet ofta brutits ur boken för att bli en barnbok, som snarare fungerar som en äventyrsberättelse än som en politisk allegori. De element som har med samhällskritik att göra har i barnböckerna tonats ner. Trots detta kan man fortfarande ana den ursprungliga samhällskritiska tonen. På frågan om varför lilleputtarna krigar är de fortfarande i många barnboksversioner inte säkra på vad konflikten bygger på. Att berättelser på liknande sätt görs om eller anpassas för en annan publik kallas för adaption. Ett exempel på denna adaption är när Gulliver i originalversionen väljer att hjälpa lilleputtarna att släcka branden på slottet genom att urinera på elden. I barnboksversionen hämtar han vatten i ett kärl och häller över elden.
Andra kända berättelser som genomgått liknande adaption är Robinson Crusoe av Daniel Defoe, och Teenage Mutant Ninja Turtles, där 1984 års serietidningsversion, riktad till tonåringar och vuxna, genomgick en mycket omfattande adaption då 1987 års tecknade TV-serie skapades.
Allegorin
Genom satiren och allegorin i Gullivers resor, attackerar inte Jonathan Swift de sociala missförhållandena öppet, utan lägger över till läsaren att själv inse hur löjligt dåtidens Europa många gånger var. Det kunde under 1700-talet även i västvärlden vara mycket riskabelt att kritisera samhället öppet, varför Swift valde att skriva boken som en satirisk allegori, bland annat med inslag av fiktiva länder.
Filmatisering
Jonathan Swifts berättelse om Gullivers resor har filmats ett flertal gånger. Den mest berömda versionen är den tecknade långfilmen från 1939 som skapades av Max Fleischer, en av pionjärerna inom den animerade filmen. Den blev då en sagolik succé och Oscarnominerad. Filmen hade premiär i Sverige 26 april 1940.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Gullivers resor
