Guancher
Från Rilpedia
Guancher, singular guanche (spanska: Guanches, guanche: guanchinet; Guan, "person"; Chinet, "Teneriffa") var ursprungsbefolkningen på Kanarieöarna.
Guancherna levde egentligen uteslutande på Teneriffa där de tycks levt isolerat fram till den spanska erövringen av ön. Spanjorer kom därefter att använda sitt begrepp "Guanches" för hela den ursprungliga befolkningen på ögruppen.
Guancherna existerar inte längre som folkgrupp men kan ha varit berbiska immigranter från det afrikanska fastlandet.
Innehåll |
Historia
Plinius den äldre, som fick sina uppgifter från Juba II, kung av Mauretanien, hävdade att då ögruppen besöktes av Hanno var den obebodd men att man hittat ruiner efter stora byggnader (Se Pyramiderna i Güímar). Av dessa uppgifter att döma var guancherna inte de första som bodde på Kanarieöarna. Eftersom guancherna, enligt de spanska kolonisatörerna, inte var muslimer, kan man anta att guancher immigrerade till öarna någon under tiden mellan Plinius och islams erövring av Nordafrika.
Spanjorerna annekterade kanarieöarna 1479. Många guancher föll i motståndskampen och blev då sålda som slavar och soldathoror eller antog, inte alltid frivilligt katolicismen och gifte sig med spanjorer.
Språk
Få spår av guancherna språk, guanche, återstår idag, men några få uttryck och namn som fortfarande används antyder dock ett samband med berberspråken. På flera av öarna har tecken hittats på klippor som uppvisar påtagliga likheter med numidiska tecken. Dessa tecken har dock ännu inte dechiffrerats och teckensystemens relation till varandra är oklart.
Guancherna hade dessutom ett visselspråk för att kommunicera på långt håll, det används fortfarande av herdarna på Gomera.
Samhälle
Den politiska och sociala strukturen varierade mellan öarna. Somliga öar styrde genom ett envälde som gick i arv, på andra öar valdes regenten. På Teneriffa tillhörde all mark hövdingen som arrenderade ut den till sina underlydande. På Gran Canaria betraktades självmord som aktningsvärt och då en hövding ärvde makten åtog sig en av hans undersåtar villigt att kasta sig ut för ett stup. På några öar praktiserades polyandri, på andra brukades monogami. På alla öar tycks dock kvinnor ha åtnjuttit stor respekt och en av de största försyndelserna ska ha varit då en beväpnad man förolämpade en kvinna.
Kläder och vapen
Av fynd på Gran Canaria att döma tycks nästan alla guancher ha burit kläder i getskinn och växtfibrer som var dekorerade och halsband i trä, ben och snäckskal. Cylinderformade svarta och röda pärlor tillverkade av bränd jord med mjuk och polerad yta användes flitigt.
Guancherna målade sina kroppar och de sigilliknande objekt i bränd lera, pintaderas, som har upptäckts användes förmodligen uteslutande för att måla kroppen i olika färger.
De tillverkade grov keramik som antingen saknade dekorationer eller som skrapats med naglarna.
Guanchernas vapen liknade de i södra Europa. Polerade stridsyxor användes på Gran Canaria men sten- och obsidianvapen var vanligare på Teneriffa. Dessutom kände man till lansen, spjutet, klubban, ibland försedd med kiselspetsar, och möjligen även skölden.
Guancherna levde i grottor i bergen, antingen naturliga eller uthuggna. I områden som inte medgav boende i grottor tillverkades små runda hus och enligt spanjorerna kunde de även uppföra befästningar.
Religion
Lite är känt om guanchernas religion men de tycks ha ägnat mycket tid och energi åt sin tro. En dominerande gud tillbads på alla öarna under olika namn: Acoran på Gran Canaria; Achihuran på Teneriffa; Eraoranhan på på El Hierro och Abora på La Palma. Kvinnorna på Hierro tillbad en gudinna som kallades Moneiba. Enligt traditionen levde dessa gudar i bergen och begav sig ned till människorna för att ta emot deras böner. På andra öar vördades solen, månen, jorden och stjärnorna. På alla öar trodde man på en ond ande som på Teneriffa kallades Guayota och sas bo på toppen av vulkanen Teide som betraktades som helvetet, Echeyde.
Vid torka drev guancherna sina hjordar till heliga marker där lammen skildes från sina mödrar. Man trodde att deras klagande läten skulle blidka den store anden. Under religiösa festligheter var alla krig och till och med personliga gräl förbjudna.
Begravning
På La Palma lämnades de gamla på egen begäran att dö i ensamhet. Efter att ha tagit farväl av sin familjer bars de till en grotta där de lämnades ensamma med en skål mjölk. Guancherna balsamerade sina döda och många uttorkade mumier som bara vägt omkring 3 kilo har hittats på öarna. Olika metoder för balsameringen användes på de olika öarna. På Gran Canaria sveptes bara kropparna in i get- eller fårskinn medan man på andra öar använde ett hartsartat ämne för att bevara kroppen. Mumierna begravdes i svårtillgängliga grottor eller under gravhögar. Balsameringen sköttes av en särskild samhällsklass. Män balsamerades av män och kvinnor balsamerades av kvinnor. Alla kroppar balsamerades dock inte, ibland gömdes kroppar i en grotta eller begravdes bara.
Referens
- Delar av denna text är hämtad från Encyclopædia Britannica 1911.
- Alfred W. Crosby, Ecological Imperialism: The Biological Expansion of Europe, 900-1900, 1993
Annat att läsa:
Benrimon är inte död, Slavarnas Ö, Aldrig mera slav av Anna Cnattingius eller Trollkarlen från Galdar av Mats Larsson.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Guancher
- Guanches
- Museo Canario
