Grigorij Ordzjonikidze
Från Rilpedia
Grigorij Konstantinovitj Ordzjonikidze (ryska: Григорий Константинович Орджоникидзе), född 24 oktober 1886 i byn Goresja i Charagauli i Kutaisiguvernementet i nuvarande Georgien, död 18 februari 1937 i Moskva, var en framstående sovjetisk statsman och politiker samt professionell revolutionär. Han var son till en adelsman. Ordzjonikidze studerade i Tbilisi på en fältskärskola. År 1903 blev han medlem i RSDRP (det ryska socialdemokratiska arbetarpartiet). Ordzjonikidze var bolsjevik och var känd under sitt partismeknamn, Sergo Ordzjonikidze. Han deltog aktivt i 1905-1907 års revolution i Kaukasusområdet och studerade i Lenins partiskola i Lonjumeau i Frankrike. Han valdes 1912 till medlem i den ryska bolsjevikiska byråns centralkommitté, satt 1912-1913 i arbetsläger och blev sedan deporterad. Efter återkomsten från deporteringen blev han medlem i RSDRP:s bolsjevikiska Petersburgskommitté och Verkställande kommittén vid Petersburgs sovjet. Han deltog aktivt i Oktoberrevolutionen 1917. Under inbördeskriget befann han sig på en ledande post inom armén och var en av de som organiserade segern mot Denikins trupper.
Ordzjonikidze räknas som en av grundarna av den sovjetiska statens deporteringspolitik - på hans initiativ fattades i maj 1918 ett beslut om deportering av kazaker i Sunzjensklinjen samt överlämnandet av dessa områden till ingusjerna.
Ordzjonikidze bistod med direkt hjälp vid störtandet av regeringarna i Azerbajdzjan, Armenien och Georgien.
