Granhammarskyrkan

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Granhammarskyrkan

Granhammarskyrkan är en ruin efter en medeltida gårdskyrka belägen i Östra Granhammar i Vintrosa socken väster om Örebro.

Kyrkoruinen undersöktes vid en arkeologisk utgrävning på 1880-talet. Det konstaterades att kyrkan varit cirka 15,7 meter lång och cirka 6,7 meter bred . Resterna av murarna daterades till 1100-talet.

Kyrkans ursprungliga namn är okänt men platsen kallas idag för "Kyrkberget".

Området är klassat som fast fornlämning av riksantikvarieämbetet och är därmed skyddat av kulturminneslagen.

Innehåll

Historik

Geologen Stolpe undersökte terrängen på 1870-talet och uppgav att sommaren 1872 hade en fem fot långt stycke av en "trind", en ornamenterad pelare av sandsten och bitar av murbruk hittats och enligt sägnen "skulle en kyrka här hafva stått".

1880-talet skulle bonden Walin jämna ut kullen där ruinen visade sig ligga. Han påträffade flera märkliga fynd varför riksantikvarieämbetet visade intresse för området.

Arkeologisk utgrävning

Vid en undersökning av Emil Eckhoff på 1880-talet konstaterades att en liten kyrka med västertorn, långhus och kor legat där.

Följande utgrävningen visade att kyrkans murar var av kalk- och sandsten. Murarnas tjocklek var cirka 1.2-1,4 meter. Kyrkans enda ingång på långhusets sydvästvägg var cirka 80 centimeter bred. Långhuset hade en längd av 6,2 meter och en bredd av 4,5 meter. Koret var nästan kvadratiskt, 3,1 meter x 3,0 meter. Tornets storlek gick ej att konstatera.

Förrutom ovannämda "trind" hittades ett fragment av en dopfunt och ett stenkors. Dessa fynd förvaras på Statens historiska museum i Stockholm.

Inga fynd av mynt gjordes vid utgrävningen.

1934 fann markägaren Martin Palm vid plöjning runt kyrkoruinen en gravhäll med runor som daterades till 1100-talet. Under den fanns människoben vilket tyder på att en begravningsplats funnits invid kyrkan. Gravhällen som var i tre delar förvaras på Örebro läns museum sedan 1953.

Kyrkoruinen konserverades 1934. Vid altaret har ett kors av furu satta upp.

Källor

  • Bertil Waldén: Sveriges Kyrkor Närke 1949.
  • Sune Zachrisson: Försvunna småkyrkor på Närkeslätten ur Bergslag och Bondebygd 1984
  • A.Bonnier och M.Ullén: Kyrkor i Närke 1972.
  • Estrid Esbjörnson: Kyrkor i Örebro Län 2000.

Externa länkar (tillika källor)

Personliga verktyg