Geddy Lee

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Geddy Lee OC (född Gary Lee Weinrib, 29 juli, 1953) är en kanadensisk musiker (vokalist, basist och keyboardist) för den progressiva rockgruppen Rush.

Geddy Lee föddes i Toronto, Kanada och växte upp som sonen till polska föräldrar som överlevt de nazistiska koncentrationslägren Dachau och Bergen-Belsen. Lees artistnamn (och senare juridiska namn) "Geddy" kom från hans mormors tungt accenterade uttal av hans förnamn "Gary". År 2004 intervjuades Lee av Canadian Jewish News där han berättade om sina tankar kring sin moders och sitt eget judiska arv. (engelska)[1]

Som erkänd musiker har Lees stil, teknik och virtuositet på basgitarr visat sig inflytelserikt inom heavy metal-genren, där han har inspirerat (enligt deras egna utsagor) sådana basspelare såsom Steve Harris från Iron Maiden, John Myung från Dream Theater, Les Claypool från Primus, Cliff Burton från Metallica, och ett stort flertal andra. Lees sångstil, som inte varit lika inflytelserik, är detta till trots distinktiv; en kritiker från tidningen Rolling Stone skrev i en negativ skildring att Geddy Lees röst var en korsning mellan Robert Plants och Kalle Ankas röster. Den senare referensen upprörde många av Rushs och Lees beundrare.

Geddy Lee under en konsert med Rush.
Milano, Italy (21 september 2004)

Lees första soloförsök, My Favorite Headache, släpptes år 2000. Förutom hans bidrag till komponerandet, arrangeringen och framträdanden med Rush har han även producerat albums för flera andra band, däribland Rocket Science och han deltog även i inspelningen av "O Canada" (tillsammans med Alex Lifeson som framfördes på soundtracket till filmen South Park. Geddy Lee kan även höras sjunga på sången "Take Off" med the McKenzie Brothers (Rick Moranis och Dave Thomas) på ett komedialbum från 1981 The Great White North: Bob and Doug McKenzie. Sången blev en mindre hit.

Geddy är även en stor fan av baseball och framförde "O Canada" vid 1993 års Major League Baseball All-Star Game och övade även baseballslag med f.d. California Angels (omkring 1992).

Tillsammans med sina kolleger Alex Lifeson och Neil Peart, utnämndes Lee till Officer of the Order of Canada den 9 maj, 1996. Trion var de första rockmusiker som erhöll denna utmärkelse.

Instrument

Trots att han har varierat sin utrustning från tid till tid (bl.a. experimenterat med Steinberger och Wal basgitarrer), så har Lee länge favoriserat Rickenbackers basgitarrer (speciellt 4001-modellen som han använder till stor del i studio och liveuppträdanden genom hela 70-talet och tidiga 80-talet fram till albumet Signals) och Fender Jazz basgitarrer. År 2002, släppte Fender sin (engelska)Geddy Lee Jazz Bass, en Jazzbas byggd enligt Lees specifikationer och som han nu använder på sina turnéer. Förutom ett flertal estetiska förändringar har instrumentet uppgraderade vintageaktiga mikrofoner och en BadAss II basbrygga.

Utmärkelser

  • Bass Hall of Fame - Guitar Player Magazine
  • 6-faldig vinnare: "Bästa rockbas" - Guitar Player Magazine
  • 1993 - "Bästa rockbasspelare" Bass Players läsarundersökning


Rush
Geddy Lee | Alex Lifeson | Neil Peart

John Rutsey

Studioalbum
Rush | Fly by Night | Caress of Steel | 2112 | A Farewell to Kings | Hemispheres | Permanent Waves | Moving Pictures | Signals | Grace Under Pressure | Power Windows | Hold Your Fire | Presto | Roll the Bones | Counterparts | Test for Echo | Vapor Trails | Snakes & Arrows
Övriga album
Not Fade Away (Singel) | Feedback (Coveralbum)
Livealbum
All the World's a Stage | Exit...Stage Left | A Show of Hands | Different Stages | Rush in Rio | R30 Live In Frankfurt
Samlingsalbum
Archives | Chronicles | Retrospective I | Retrospective II | The Spirit of Radio: Greatest Hits 1974-1987
Sidoprojekt och gästframträdanden
Burning For Buddy | Burning For Buddy, Vol. 2 | Victor | My Favorite Headache
Personliga verktyg