Gatubelysning
Från Rilpedia
Gatubelysning omfattar ett system av lysanordningar, så kallade lyktstolpar eller gatlampor, som används för att lysa upp gatorna i en stad eller tätort under dygnets mörka timmar, dels för att trafikanter skall se bättre, men även för att göra orten tryggare från brottslingar. Högst upp på lyktstolparna finns en lampa. Stolpen är oftast gjord av metall. Lampan är släckt då det är ljust ute, och tänds numera oftast automatiskt i skymningen, för att åter släckas vid gryningen. Fram till början av 1900-talet användes på många håll i gaslyktor, som tändes manuellt. Dessa kom dock att ersättas av elektrisk gatubelysning. Idag är de använder de flesta gatlyktor i Sverige högtrycksnatriumlampor, men det finns även de som använder kvicksilverlampor. Natriumlampor är mer energieffektiva, men har sämre färgåtergivning.
Historia
Tidigare användes gasbelysning. Från början fick en lykttändare som varje kväll gick runt på stadens gator i skymningen och tände varenda gatlykta med en stång, men senare utvecklades en metod där gatlyktorna tändes automatiskt.
I februari 1879 fick Mosley Street i Newcastle-upon-Tyne i England världens första elektriska gatubelysning. Wabash, Indiana i USA räknas som världens andra elektriskt upplysta stad, vilket den blev den 2 februari 1880. Kimberley i centrala Sydafrika blev den 1 september 1882 första stad i Afrika med att få elektrisk belysning, medan Timişoara den 12 november 1884 blev först i Fastlandseuropa med att få elektrisk belysning, 731 lampor användes.
Problem
Det finns problem med gatubelysning, till exempel påverkas en förares syn då fordonet åker mellan ett obelyst område och ett upplyst område. Även fysiska nackdelar finns, som att fordonet kan kollidera med lyktstolparna. Den som är intresserad av att studera stjärnhimlen om nätterna får problem med ljusförorening.
