Från Rilpedia

Hela eller delar av artikeln innehåller text från den numera fria publikationen Nordisk familjebok, vilket gör att den kan innehålla omodernt språkbruk. Du kan hjälpa Wikipedia genom att modernisera artikelns språk.

Gaston Camille Charles Maspero, född 23 juni 1846, död 30 juni 1916, fransk egyptolog och arkeolog som bland annat deltog i öppnandet av Tetis pyramid år 1881. Ledande i arbetet med att etablera den egyptiska fornminnesförvaltningen.

Maspero gjorde redan vid 14 års ålder bekantskap med egyptologin. 1867-68 vistades Maspero i Sydamerika, där han nyttjade tillfället att studera åtskilliga indianspråk, som han delvis behandlat. Kort därefter utgav han sina första egyptologiska arbeten: La stèle de songe (1868) och Une inscription dédicatoire du grand temple d'Abydos (samma år). Därpå följde Hymne au Nil, efter två urkunder från British museum, samt Papyrus Abbot, som anses vara ett betydande framsteg i kännedomen om egypternas (hieratiska) skrivarlitteratur.

I eminent mening epokgörande på detta område av egyptologien blev Masperos doktorsavhandling. Du genre épistolaire chez les égyptiens de l'époque pharaonique (1872). 1874 blev Maspero professor i egyptisk arkeologi vid Collège de France. Som innehavare av Champollions lärostol och som undervisare i sin vetenskap har Maspero inlagt ganska stora förtjänster. Det är f. ö. genom den grammatiska undersökningen av de gamla egypternas tungomål Maspero företrädesvis gjort sig berömd.

I slutet av 1880 sändes han till Egypten för att "installera" en arkeologisk anstalt, École française du Caire, som franska regeringen dar ämnade dana efter mönstret av "skolorna" i Rom och Aten. Men redan 1881 kallades han att övertaga den efter Mariettes död lediga posten som directeur des fouilles et des musées i Egypten, en befattning som han avsade sig sommaren 1886.

I denna ställning sattes han i tillfälle att mera omfattande än förut utöva inflytande på vetenskapens fortgång, och många betydelsefulla fynd blev frukten av de därunder gjorda undersökningarna i Nildalen. Bland de märkligaste kan nämnas den stora samling af kungamumier från 18:e dynastien, som påträffades i Deir-el-Raheri. 1887 vände Maspero hem och återtog sin lärostol, men återkallades 1899 till directeur du service des antiquités de l'Egypte.

Maspero blev 1883 medlem av Institut de France. Bland hans viktigare arbeten efter 1872 förtjäna nämnas särskilt Quelques papyrus du Louvre (1875), Histoire ancienne des peuples de l'Orient (3 uppl., den första i Paris 1875), La pyramide du roi Ounas, La pyramide du roi Teti, La pyramide du roi Pepi I (alla tre pyramidtexterna jämte kommentar intagna i den av Maspero 1870 uppsatta och utgivna "Recueil de travaux relatifs à la philologie et à l'archéologie égyptiennes et assyriennes", vol. III-VT, Paris 1880-84), Études égyptiennes (18^9-84), L'archéologie égyptienne (1887, ny uppl. 1907), Les momies royales de Deir-el-Raheri (1889), Les contes populaires de l'Égypte ancienne (1889, 3:e uppl. 1905), Études de mythologie et d’archéologie égyptiennes (1893) och Histoire ancienne des peuples de l'Orient classique (I-III, 1894-99). En mängd mindre, huvudsakligen språkliga, av Maspero författade uppsatser återfinnes dels i hans nyss nämnda tidskrift, dels i Mélanges d’archéologie égyptienne et assyrienne (1873-78), dels slutlitren i "Zeitschrift für ägyptische Sprache und Altertumskunde".

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Maspero, 1904–1926 ^(Not).