Galileo Galilei
Från Rilpedia
- Galileo omdirigerar hit. För andra betydelser, se Galileo (olika betydelser)
 Galileo Galilei, målning av Justus Sustermans från 1636 |
|
| Född: | 15 februari 1564[1] Pisa[1], Hertigdömet Florens |
| Död: | 8 januari 1642[1] Arcetri[1], Toscana |
| Bosatt i: | Storhertigdömet Toscana |
| Forskningsområde: | Astronomi, fysik och matematik |
| Institutioner: | Universitetet i Pisa Universitetet i Padua |
| Alma mater: | Universitetet i Pisa |
| Känd för: | Kinematik Dynamik Teleskop Heliocentrisk världsbild |
| Religion: | Katolik |
(ur Sidereus Nuncius)
Galileo Galilei, född 15 februari 1564 i Pisa i Hertigdömet Florens, död 8 januari 1642 i Arcetri, nära Florens i Toscana, var en italiensk vetenskapsman. Han spelade en viktig roll i den naturvetenskapliga revolutionen.
Innehåll |
Uppväxt
Galileos far Vincenzo Galilei, som var musiker, hade planer på att sonen skulle följa i hans fotspår. Men under uppväxten försämrades familjens ekonomi och föräldrarna bestämde sig för att Galileo skulle satsa på den medicinska banan som var mer inkomstbringande. Men det visade sig under Galileos uppväxt att han inte intresserade sig speciellt mycket för medicin. I stället var han mycket intresserad av mekanik och matematik.
Galileos stora intresse för naturvetenskap kan ha varit anledningen till att han vid ung ålder experimenterade med sin fars musikinstrument för att få olika ljud i dessa. Det fanns dessutom framstående matematiker tidigare i släkten.
Forskning
Galileo Galilei lade grunden till den experimentella vetenskapen. Han var övertygad om att naturens lagar inte var så komplicerade som den katolska kyrkan och dåtidens naturvetare påstod. Han var övertygad om att man kunde bevisa hypoteser om naturen genom att göra experiment och pröva verkligheten. Dessutom hävdade han att om man kunde bevisa att en teori stämde i verkligheten, så var alla andra teorier felaktiga. Detta var en ståndpunkt som den katolska kyrkan inte tyckte om. En del av Galileos senare upptäckter kom att strida mot kyrkans dogmer.
Ett exempel, inte bara på Galileos sätt att se på vetenskap, utan också på hans sätt att tänka, var när han under sina studentår en gång satt i Pisas katedral under en långtråkig mässa. Han lade då märke till att ett rökelsekar svängde fram och tillbaka och att tiden mellan svängningarna var densamma såväl vid stora svängningar som små. Därefter gick han hem och experimenterade med olika pendlar, och kunde snart formulera en regel om pendlars rörelse.
Efter sina studentår arbetade Galileo som universitetslärare och professor i matematik på universiteten i Pisa och Padua. Från och med år 1610 arbetade han åt storhertigen av Toscana.
Under tiden i Pisa undersökte Galileo också hur fort olika föremål faller. En tes om att han hade stått högst upp på lutande tornet i Pisa vid sina fallexperiment har inte kunnat bevisas, men han experimenterade i alla fall med olika fallande föremål. Förutom fritt fall experimenterade han med kulor som rullade i en sluttande ränna. Kulorna föll då olika fort för rännornas olika lutningar. Men oberoende av massan och hastigheten och rännans lutning visade sig alla fallsträckor vara proportionella med tiden i kvadrat; dvs. efter 1, 2, 3 tidsenheter hade kulan flyttat sig 1, 4, 9 längdenheter. Från sina mätresultat kunde han också dra slutsatsen att den fallande kroppens massa inte hade någon betydelse för fallhastigheten. I vakuum, det vill säga när luftmotståndet är lika med noll, skulle alla föremål falla lika snabbt. En fjäder skulle då falla lika snabbt som en kanonkula.
År 1609 kom nyheten att en optiker i Nederländerna hade uppfunnit ett "spionglas" varmed man kunde på avstånd avslöja fientliga arméers förehavanden. Möjligheten att förstora något som var på ett långt avstånd väckte Galileos intresse, och efter en natts uppesittande hade han kommit underfund hur han kunde bygga en kikare. Hans konstruktion fungerade, en kikare med 3 gångers förstoring, som han började använda i augusti 1609. Efter en tids arbete hade kikaren 33 gångers förstoring, och den 7 januari 1610 riktade Galilei den förbättrade versionen mot himlen, där han på kort tid gjorde en rad epokgörande upptäckter.
Galileo såg att det fanns ett oräkneligt antal stjärnor, och att det töckniga vintergatsbandet på himlen också bestod av enskilda stjärnor. Han såg även planeten Venus olika faser, solfläckar, bergen och kratrarna på månen, utbuktningar på varje sida om planeten Saturnus, idag kända som Saturnus ringar, och fyra månar som kretsade runt Jupiter som han döpte till de Mediceiska stjärnorna för att hedra den toscanska härskardynastin Medici (idag benämnda de Galileiska månarna). Resultaten publicerade han efter bara ett par månader, i mars 1610, i boken Sidereus Nuncius ("Stjärnornas budbärare").
År 1590 fick Galileo kännedom om Copernicus bok "De revolutionibus orbium coelestium". Hans egna observationer gjorde honom alltmer övertygad om att det var Copernicus heliocentriska världsbild som var den korrekta.
Boken med titeln Dialog om de två världssystemen, som Galileo gav ut år 1632, skapade kaos. År 1633 ställdes han inför inkvisitionens domstol, där han blev tvungen att avsvärja sig allt rörande den så kallade "felaktiga läran". Den katolska kyrkan lärde att det var jorden, som var världsalltets centrum (den geocentriska världsbilden enligt Ptolemaios och Aristoteles). Det sägs att han efter domen mumlat "och ändock rör hon sig!" (italienska E pur si muove!), men för detta finns få belägg. Tack vare den dåvarande påvens Urban VIII beskydd, och kanske även på grund av Galileos ålder och sjuklighet, blev det ett milt straff för Galileo. Han fick husarrest under resten av sitt liv. Men Galilei fortsatte sitt vetenskapliga arbete och gav år 1638 ut boken Samtal och matematiska demonstrationer om två nya vetenskaper (ISBN 91-7353-069-7), där han skrev ner sina fysikaliska teorier. Det var dessa som Isaac Newton senare skulle ha stor framgång med. I den boken föreslår också han en metod att mäta ljusets hastighet.
Boken Galileis dotter av Dava Sobel ISBN 91 46 18245 4 skildrar Galileis liv utifrån en samling brev från hans dotter Viktoria, med antaget nunnenamn Maria Celeste. Mot slutet av sitt liv var Galileo helt blind. Han ligger begravd i Basilica di Santa Croce di Firenze i Florens.
År 1992 beklagade katolska kyrkan inkvisitionens dom genom ett uttalande av påven Johannes Paulus II, och år 2000 upphävde man domen. Se Påven benådar Galilei, Forskning och Framsteg, nr 5, 1993.
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 O'Connor, J. J.; Robertson, E. F.. ”Galileo Galilei”. The MacTutor History of Mathematics archive. University of St Andrews, Skottland. http://www-history.mcs.st-andrews.ac.uk/Biographies/Galileo.html. Läst 2007-07-24.
Externa länkar
- Galileo Galilei från Nordisk familjebok (Uggleupplagan)
- Wikimedia Commons har media som rör Galileo Galilei
