Från Rilpedia

Galla Placidia, född c:a 390, död 27 november 450, var en centralfigur i Västroms politiska liv under första hälften av 400-talet. Hon var dotter till kejsar Theodosius I och dennes andra hustru Galla, hon i sin tur dotter till kejsar Valentinianus I. Galla Placidia var halvsyster till både kejsar Honorius och kejsar Arcadius.

Innehåll 1 Visigoternas drottning 2 Generalens hustru 3 Konstantinopel och tillbaks till Rom 4 Se även 5 Litteratur

Visigoternas drottning

Galla Placidia blev Alariks fånge då denne intog Rom 410. Redan 411 förefaller hon ha blivit nära vän till Ataulf, Alariks svåger och efterträdare som visigotisk kung. Kejsar Honorius hade bortlovat Galla Placidia till den erkänt skicklige fältherren Constantius och krävde att hon skulle utlämnas. Då Ataulf vägrade trots att han för tillfället var i kejsarens tjänst och dessutom höll inne spannmålsleveranser till Bysans kom det till en brytning mellan kejsaren och Ataulf. Efter att Ataulf intagit Narbonne 413 hölls där efterföljande år bröllop mellan Galla Placidia och Ataulf. Kungen tvingades av Constantius retirera bortom Pyrenéerna och ta sin tillflykt till Barcino, där han mördades av tjänaren till en ädling han låtit döda. Bland Ataulfs sista önskningar var att hans bror skulle återbörda Galla Placidia till Rom. Galla Placidia och Ataulf fick tillsammans en son som dog som spädbarn och begrovs i Barcelona - barnets kvarlevor fördes senare till Rom och begravdes i Peterskyrkan.

Till slut blev det kung Wallia som utväxlade Galla Placidia till Rom i utbyte mot förråd och ett fredsfördrag.

Generalens hustru

Galla Placidias halvbror kejsar Honorius lät inte systern gå ogift länge. Redan 417 omgiftes hon, som utlovat med general Constantius, vilken 423 upphöjdes till medregent. De fick bland annat en son, Valentinianus, sedermera kejsare (Valentinianus III), och en dotter, Justa Grata Honoria.

Samma år som han upphöjts till medregent avled emellertid Constantius, och Galla Placidia blev änka igen.

Konstantinopel och tillbaks till Rom

Galla Placidia tvingades av politiska motståndare i exil i Konstantinopel, men redan 425 var hon tillbaks i Rom, under namnet Galla Placidia Augusta - Augusta i betydelsen änkekejsarinna skall ses som en hederstitel. Sonen hade då upphöjts till kejsare efter Honorius död, och Galla Placidia tog rollen som förmyndarregent. Hennes makt minskade dock stadigt allteftersom de generaler som stod på hennes sida antingen avled eller gick över till att stödja Aëtius, så att denne till slut hade närmast total makt över Rom. Mot slutet av sitt liv hade Galla Placidia allt mindre att säga till om i politiken.

Galla Placidia var katolik och gynnade flera kyrkor i Ravenna, där också hennes mausoleum finns, mausoleet är upptaget på UNESCOs världsarvslista sedan 1996.

Se även

• Galla Placidias mausoleum

Litteratur

• Stewart Irwin Oost, Galla Placidia Augusta: A Biographical Essay, 1967.

• Wikimedia Commons har media som rör Galla Placidia
  Bilder & media