Från Rilpedia

Gösta Stoltz (1904-1963) stormästare i schack (1954).

Gösta Stoltz visade på ett tidigt stadium en utpräglad schackbegåvning. Han kom mer eller mindre från ingenstans, ursprungligen var han bilmekaniker, och fick sitt svenska genombrott i och med en oavgjord match mot Allan Nilsson om sverigemästerskapet 1927. Han var 1928 gäst hos stormästaren Efim Bogoljubow i Tyskland och fick där nyttig träning. Den resulterade i enastående internationella framgångar. Bl.a. deltog Stoltz i Sveriges lag i nio schackolympiader. Sitt internationella genombrott fick han i turneringen i Bled 1931, där han kom på delad 4-7 plats efter världsmästaren Alexander Aljechin, Efim Bogoljubow och Aaron Nimzowitsch. Sin största internationella triumf hemförde Stoltz i München 1942 då han vann det inofficiella europeiska mästerskapet i schack före bl.a. Aljechin och Bogojubow. I likhet med sin på den tiden allvarligaste konkurrent om den svenska schacktronen, Gideon Ståhlberg, led Stoltz av alkoholism, vilket fördystrade hans liv i påtaglig grad. Trots det vann han sent i livet svenska mästerskapen åren 1952 och 1954. I beaktande av hans resultat och hur han, åtminstone ytligt sett, förslösade sitt liv är Stoltz förmodligen Sveriges mest begåvade schackspelare någonsin.