Gökstenen
Från Rilpedia
 |
|
,_Nordisk_familjebok.png) |
|
| Signum: | Sö 327 |
| RAÄ-nr: | Härad 53:2 |
| Område: | Södermanland |
| Placering: | Näsbyholm, Härads socken |
| Tillkomsttid: | 1000-talet e.Kr. |
| Ristad av: | okänt |
|
|
|
| Inskrifter • Runor • Stenar | |
Gökstenen, Södermanlands runinskrifter 327, är en runsten vid Näsbyholm i Härads socken i Södermanland. Den är av granit och ryktbar genom sina run- och bildristningar.
Ristningen, som i sina huvuddrag återger samma figurer som på Ramsundsristningen, föreställer scener ur den nordiske sagohjälten Sigurd Fafnesbanes liv. Utanför runslingan och nederst på ristningen är tecknad bilden av en kämpe med framböjt huvud, som håller i ett stort svärd med båda händerna och ränner denna tvärs igenom runormens, Fafners, kropp. Det är Sigurd, som på Regins inrådan mördar Fafner för att bemäktiga sig de skatter, på vilka han vilar. Ovantill åt vänster inom slingan är en utter avbildad, som skall föreställa Regins och Fafners bror Otr, vilken iklädde sig utterhamn för att fiska i Andvares fors och därunder blev ihjälslagen av Loke.
Sigurds fosterfar, smeden Regin, framställs till vänster på stenen med en hammare i ena handen och antagligen ett svärdsämne i den andra. Längst upp i vänstra hörnet är ett städ och en dubbelbälg avbildade. Nedanför smeden och sedan längre till vänster syns en hök och en huvudlös kropp, som tolkats som Regin. Genom att åhöra hökens samtal med en annan hök (som inte finns avbildad på Gökstenen, men på Ramsundsristningen) lär Sigurd känna det svek, varmed han hotas av Regin, och hugger därför huvudet av denne.
Mitt på bildfältet står en häst med en börda på ryggen och med huvudet vänt åt höger samt nosen liksom instucken i en töm, vilken bildar en lynga och är bunden vid ett högt bladlöst träd. Det är hästen Grane, som lastad med Fafners skatter står väntande på Sigurd. Mitt på bildfältet är ett stort kors, ett tecken på att ristningen härstammar från kristen tid, och längst till höger ormens huvud, som är vänt inåt fältet.
Inskriften kan bara delvis tolkas, eftersom ristaren genom ett gåtfullt skrivsätt velat visa sin skicklighet och pröva läsarens skarpsinne. Ristningen anses tillhöra förra hälften av 1000-talet. Den lyder:
- ... (i)uraRi : kaum : isaio : raisti : stai : ain : þansi : at : : þuaR : fauþr : sloþn : kbrat : sin faþu... ul(i) * hano : msi +.
Se även
Externa länkar
Referens
- Nordisk familjebok (1909), band 10, s. 863-864 (länk)
