Från Rilpedia

Gävlefiskarna började troligen göra sina fiskefärder norrut till de s.k. Gävlebohamnarna i slutet av 1400-talet. Utbredningen ökade när de 1557 fick privilegium på fisket utefter Norrlandskusten. I gengäld skulle de erlägga var tionde tunna i skatt till kronan. Då städerna Härnösand och Sundsvall anlades i slutet av 1500-talet respektive början av 1600-talet klagade borgarna där över de främmande fiskarnas handel, och Gävlefiskarna trängdes ut från städernas närhet. En fiskarelängd från 1613 upptar 152 Gävlefiskare. 75 procent av Gävles näringar var då fiske medan handel stod för 25 procent.

Gävlefiskarna kom 1707 överens med borgerskapet i Härnösand om att få behålla de gamla privilegierna för några fiskelägen och dessutom använda andra som låg två mil utanför staden. Men i en ny fiskestadga 1766 upphävdes kronans rätt till fisket, och borgarna i Härnösand och Sundsvall köpte fiskerätterna. Några borgare i Gävle, bland andra Nils Jacob Sehlberg, fick dock arrende på 50 år i Trysunda.

Fiskarna hade genom medlemskap i Fiskaresocieteten inflytande i stadens förvaltning. Fisket utefter Norrlandskusten spelade en stor roll i Gävles näringsliv ända fram till 1800-talets mitt, därefter deltog allt färre i fiskefärderna. Flera orsaker bidrog till fjärrfiskets nedgång:

• Protester mot Gävlefiskarnas byteshandel i Norrland.
• Allt fler bosatte sig på sommarhamnarna.
• De nya järnvägarna underlättade för västkustfiskarna att konkurrera med Gävlefiskarna.

Men även ökad handel och sjöfart liksom industriernas utbyggnad gav allt fler utkomst i Gävle. Fiskefärderna upphörde vid sekelskiftet. Erik August Grellsson var Gävles siste fjärrfiskare.

Källor

Fyhrvall, O: Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning; Vedin, P.J: Det forntida fisket vid Norrlandskusten. Se även Littmark, H: Gefle Fiskerskaps fångstfärder norrut i gångna tider; Moritz, J: Gävlebohamnarna i Ångermanland ; Grundberg, L: Gävles fjärrfiske och Norrlandshandel vid 1600-talets början (Oknytt 1-2 1993).