Friedrich von Gärtner
Från Rilpedia
Friedrich von Gärtner, född 10 december 1792 i Koblenz, död 21 april 1847 i München, var en tysk arkitekt.
Gärtner, som var son till den talangfulle byggmästaren Johann Andreas Gärtner, studerade från 1809 i München, reste 1812-18 i Frankrike, Italien och på Sicilien samt utgav 1819 Ansichten der meisterhaltenen Monumente Siciliens (med text), vilket vann stort erkännande. År 1820 blev han professor i arkitektur vid akademien i München och var från 1842 akademiens direktor.
Vid denna tid hade under kung Ludvig I av Bayern en antikiserande arkitekturriktning framträtt, som främst representerades av Leo von Klenze. I motsats mot denna uppstod nu i samband med den nationella andans pånyttfödelse en riktning, vilken kan betecknas som romantisk, då den sammanhängde med den nyromantiska poesins lust att återgå till de fosterländska minnena från medeltiden. Gärtner blev den mest betydelsefulla representanten för denna riktning och byggde främst i romansk stil.
Till hans verk hör Ludvigskyrkan m.fl. byggnader vid Ludwigsstraße, Biblioteket, Universitetet, Feldherrenhalle, en småskalig efterbildning av Loggia del Lanzi i Florens, Siegestor och Wittelsbachpalatset i gotisk stil, samtliga i München. Dessutom byggde han slottet i Aten 1840 ff., det pompejanska huset i Aschaffenburg 1843 och restaurerade domerna i Bamberg och Speyer.
Källa
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gärtner, Friedrich von, 1904–1926 (Not).
