Från Rilpedia

Hela eller delar av artikeln innehåller text från den numera fria publikationen Nordisk familjebok, vilket gör att den kan innehålla omodernt språkbruk. Du kan hjälpa Wikipedia genom att modernisera artikelns språk.

Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Karl Wilhelm Friedrich von Schlegel, född 10 mars 1772 i Hannover, död 11 januari 1829 i Dresden, var en tysk författare.

Friedrich utbildades först till köpman. Han ägnade sig sedan åt studier, väsentligen med sin äldre broder, Augusts, hjälp och i hans sällskap. Till en början sysslade han nästan uteslutande med antiken. Av de planerade stora systematiska arbetena om den grekiska poesin, den äldre grekiska historien med flera utarbetade han endast några smärre delar, tankerika och uppslagsgivande: Von den Schulen der griechischen Poesie (1794), Über das Studium der griechischen Poesie (1795) och även tidskriftsuppsatser, av vilka en samling utgavs 1797 med titeln Die Griechen und Römer.

Snart kastade han sig in på den samtida tyska litteraturen och filosofin, slöt sig till Johann Gottlieb Fichte, gav djupsinniga och beundrande framställningar av Goethes betydelse och grundlade den romantiska skolans åskådning, särskild dess lära om ironin, genom uppsatser, artiklar och inte minst samlingar av aforismer, i vilkas avfattning han var en mästare. Sedan Schlegel tillsammans med sin äldre broder och andra meningsfränder bott i Jena några år, flyttade han till Berlin, redigerade jämte brodern tidskriften "Athenaeum" (1798-1800), utgav den delvis självbiografiska, filosoferande romanen Lucinde (1799), vars erotiska skildringar och reflexioner väckte allmän avsmak och för vilken Friedrich Schleiermacher förgäves trädde i harnesk med "Vertraute Briefe über Friedrich Schlegels Lucinde", och det misslyckade antika sorgespelet Alarcos (1802), som inte ens Goethes scenledning kunde hålla kvar på spellistan.

Som filosofisk doktor och docent i Jena 1800, begav Schlegel sig till Paris för att studera konst, utgav där tidskriften "Europa" (2 band, 1803), fördjupade sig i sanskritlitteraturen, vilket ledde till det intresseväckande arbetet Über die Sprache und Weisheit der Indier (1808), och de romanska folkens litteratur. 1804 gifte han sig med Dorothea Veit och flyttade till Köln, där makarna 1808 övergick till katolicismen. Strax därpå begav han sig till Wien, där han med titeln hovråd anställdes i hov- och statskansliet och författade bland annat de ypperliga proklamationer, som eldade österrikarna till kriget mot Napoleon. I många hänseenden djupt förändrad, utarbetade han stora, sammanfattande arbeten, mestadels först bekantgjorda som föreläsningar: Über die neuere Geschichte (1811), Geschichte der alten und neuen Litteratur (2 band, 1815), Philosophie des Lebens (1828) och Philosophie der Geschichte (2 band, 1828).

Alltjämt växlande bostad och anställning, var han 1815-18 österrikiskt legationsråd i Frankfurt, följde 1819 Klemens von Metternich till Italien, var verksam som tidskriftsutgivare ("Deutsches Museum" 1812-13, "Concordia" 1820-23) och föreläsare i Wien och Dresden.

Schlegel var romantikens teoretiker, en oerhörd receptiv och idérik, men trög och bekväm man, lika mångsidig som brodern, förvärvade småningom en betydande formell virtuositet, även som skald (Gedichte, 1809), trots att han saknade skapande förmåga; hans patriotiska dikter är likväl märkliga förebud till lyriken under befrielsekriget och enstaka romanser eller mystiska sånger haltfulla. I sina skarpsinniga undersökningar av litteraturer och folklynnen gav han väckande, stundom banbrytande nya idéer och åskådningar, vilka likväl aldrig samlades till helheter, vare sig i de enskilda vetenskaperna eller såsom en hans totaluppfattning. Revolutionär förkämpe för de nyaste och friaste åsikterna under sitt första skede, slutade han som förfäktare av återuppståndna medeltidsideal.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schlegel, Karl Wilhelm Friedrich, 1904–1926 ^(Not).