Från Rilpedia

Friedrich Reinhold Kreutzwald (uttalas ungefär [krö'jtsvalt]), född 26 december 1803 (14 december g.s.) i Jõepere, död 25 augusti 1882 (13 augusti g.s.) i Tartu, estnisk folklorist, skald och stadsläkare i Võru.

Redan som student började han uppteckna estniska visor och andra traditioner. På 1830-1850-talen publicerade han uppsatser rörande esternas historia och traditioner och fick efter Friedrich Robert Faehlmanns död av Estnische Gelehrte Gesellschaft (Õpetatud Eesti Selts) i uppdrag att samla och offentliggöra traditionerna om Kalevipoeg. Kreutzwalds verk utkom i sällskapets förhandlingar 1857-1861 (med parallella texter på estniska och tyska, övers. av Reinthal). Han följde Elias Lönnrots föredöme vid sammanställningen av Kalevala så till vida att han av de spridda fragmenten försökte åstadkomma en helhet, varvid han i versform återgav även sådana traditioner som förelåg endast i prosaiska sägner. För vetenskapen är arbetet sålunda mindre användbart (så mycket mindre som han brände upp sina handskrifter); men Kreutzwalds "Kalevipoeg" har för esterna haft en stor nationell betydelse. Kreutzwald utgav dessutom en samling estniska folksagor och sägner, "Eesti rahwa ennemuistesed juttud" (1866; tysk översättning av F. Löwe 1869 och 1881) samt tidigare jämte H. Neus Mythische und magische Heder der Ehsten (1854).

Andra hälften av 1800-talet var den tid då det nationella estniska skriftspråket tog form. Tack vare Kreutzwalds ansträningar genomdrevs ett nytt rättstavningssystem, som hade rekommenderats av E. Ahrens och finländaren A.I. Arwidsson.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).