Från Rilpedia

Fredrik Laurentz Ekman, född 3 oktober 1830 i Göteborg,

död 1 januari 1890 i Stockholm, var en svensk vetenskapsman (hydrograf).

Ekman blev 1848 student i Uppsala, 1854 assistent vid teoretisk-kemiska laboratoriet därstädes, 1855 filosofie kandidat, 1856 kemie laborator (sedermera, 1858, adjunkt) vid Teknologiska institutet (nuvarande Tekniska högskolan), 1857 filosofie doktor och 1870 professor vid sistnämnda läroanstalt. 1875 blev han ledamot av Vetenskapsakademien samt 1878 av Vet. o. vitt. samh. i Göteborg. 1869 var han medlem av kommittén för nordiska industriutställningen i Köpenhamn, och 1877 hade han ledningen av den då utförda hydrografiska undersökningen av svenska hav. Ekman författade flera vetenskapliga avhandlingar, företrädesvis i kemi och hydrografi.

För Stockholms drätselnämnds räkning lät Ekman efter 1874 utföra flera undersökningar angående olika omkring huvudstaden befintliga vattentillgångars användbarhet för vattenledningens behov.

Ekman konstruerade åtskilliga instrument för vetenskapliga och tekniska ändamål, bl. a. (1873–76) apparater för bestämmande av avdunstningens storlek m. m. på den meteorologisk-hydrografiska stationen på Käringön i Bohuslän, apparater för hydrografiska undersökningar (1869–77), ett nytt instrument för bestämmande av normalljusets förbrukning vid ljusmätningar (1867) samt en apparat för erhållande av en konstant ljuskälla vid fotometriska undersökningar (1880).