Från Rilpedia

Fredrik Deland
Fredrik Deland som Hezekiel Pipping.
Född	1 januari 1812
Död	11 januari, 1894
Maka	Emilia Widerberg

Fredrik Deland, född 1 januari 1812, död 11 januari, 1894, svensk skådespelare, son av violinisten Jean Pierre Deland, brorson till skådespelaren Louis Deland, och bror till skådespelaren Pierre Joseph Deland.

Biografi

Han arbetade först i det kungliga köket innan han 1830 blev medlem i Kristoffer Svanbergs kringresande teatersällskap och 1835 i Pierre Joseph Deland och Olof Ulrik Torsslows sällskap, som spelade på landet om vintern och i Djurgårdsteatern på sommaren; då truppen delade sig 1837, gick Fredrik till Torsslow. Han var 1844-1848 direktör för Djurgårdsteatern efter att ha övertagit posten efter Torsslow och var en omtyckt chef som gav sina skådespelare bra betalt och anses ha höjt den konstnärliga nivån där; truppen var framgångsrik, gick med vinst och uppträdde även i Finland. 1848 pensionerade han sig men fortsatte att gästspela, i Stockholm, Göteborg, Oslo och sedan 1852 på Dramaten; från Wilhelm Åhmans trupp i Göteborg, där han uppträtt sedan 1872, övegick han 1875 till Svenska teatern, Stockholm, och biträdde 1877-79 direktör Louise Granberg. Han var en komiker. Som person beskrivs han hjärtlig i sin handlingar men "trumpen" och otillgänglig till sitt sätt.

Deland var gift med Emilia Widerberg, barn till teaterledaren Julius Fredrik Widerberg och sondotter till Andreas Widerberg. Hustrun ansågs vara en vacker men medelmåttig skådespelare. Hon och hennes syster Amanda hade blivit omhändertagna av Aurora de Broen-Wildner då modern dog och fadern, som under svårigheter turnerat med sin trupp i Finland, förlorade minnet av sin alkoholism. Aurora överlät flickan till familjen Deland, och Fredrik gifte sig med henne. 1848 köpte Deland gården Aludden utanför Sigtuna med avsikt att pensionera sig från skådepselaryrket. Den mycket yngre hustrun längtade dock tillbaka till storstadslivet och var inte särskilt intresserad av att ta hand om en stor gård. Deland upptäckte att hustrun förskingrat pengar. Detta bidrog till att han utsattes för ett förgiftningsförsök av sin hushållerska Botilda Nilsson, som presenterat hans fru för den 25-årige inspektor Carl Löhr, som blivit hennes älskare. Nilsson, Emilia och Löhr försökte sedan begå självmord genom att förgifta också sig själva, men det lyckades inte. Emilia fick böter för hor och Delands äktenskap blev aldrig lyckligt igen. Deland valde att så ofta han kunde resa iväg och gästspela på olika scener för att komma ifrån hustrun. Emilia dog i lungsot redan 1854.

Källor

• http://runeberg.org/nfac/0519.html
• Lars Löfgren, "Svensk teater".
• Georg Nordensvan, "Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar, Andra bandet, 1842-1918."