Från Rilpedia

Franz Bücheler, tysk filolog och språkvetenskapsman, född 3 juni 1837 i Rheinberg, vid Niederrhein, död 1908.

Bücheler ägnade sig från 1852 i Bonn, förnämligast under Friedrich Wilhelm Ritschls, Welckers och Otto Jahns ledning, åt klassisk filologi, i början företrädesvis latinsk epigrafik. På grund av det prisbelönta arbetet De Ti. Claudio Caesare grammatico promoverades han 1856 till filosofie doktor, blev 1858 professor i klassisk filologi och direktor för det filologiska seminariet i Freiburg im Breisgau, 1866 professor i Greifswald och 1870 i Bonn, där han efterträdde Jahn. Han var allmänt erkänd som en av samtidens skarpsinnigaste kritiker på de klassiska skriftverkens område.

Bücheler har författat en stor mängd smärre uppsatser, de flesta offentliggjorda i den av honom och Otto Ribbeck utgivna tidskriften Rheinisches Museum für klassische Philologie samt rörande sig inom området såväl av den latinska och grekiska litteraturen, dess textgestaltning och tolkning, som av den epigrafiska vetenskapen, omfattande tolkning av latinska inskrifter, oskiska och umbriska språkmonument eller grekiska, på sten inristade lagtexter o. s. v.

Dessutom har han offentliggjort ett antal större arbeten. Till det latinska området hör Frontini De aquis urbis Romae (1858), Grani Liciniani quae supersunt emendatiora (tillsammans med Pertz och andra), Grundriss der lateinischen Deklination (1866), en förteckning på akademiker efter ett på herkulanska rullor bevarat arbete (1869-70), Petronii satirae et liber Priapeorum (ed. maior 1862; ed. minor 3:e uppl. 1892 och 1895) och en av Bücheler gjord samling Carmina epigraphica (fask. I, II 1895, 1897 i den av B. och A. Riese utgivna Anthologia latina, bd II).

De umbriska språkminnesmärkena (Tabulae iguvinae) har Bücheler behandlat i flera smärre arbeten, såsom "Coniectanea" (i Fleckeisens Jahrbücher für klass. Philologie, 1875), samt i universitetsprogram från Bonn (1876, 1878 och 1880); de umbriska studierna är omarbetade och sammanfattade i Umbrica (1883). De oskiska (sabelliska) inskrifterna är behandlade mest i uppsatser (till stor del offentliggjorda i Rheinisches Museum), bland vilka de viktigaste är "Cippus abellanus" (i Commentationes in honorem Th. Mommseni, 1877), en edition av Tabula bantina (i Bruns' Fontes juris romani antiquissimi, 4 uppl.), Oskische bleitafel (i "Rhein. mus.", bd 33, 1878). Det oskiska och umbriska ordförrådet är sammanställt i Lexicon italicum (akademiprogram, Bonn 1881). En edition tillika med översättning och (företrädesvis saklig) kommentar av den grekiska laginskriften från Gortyn på Kreta har Bücheler utgivit (tillsammans med E. Zitelmann) i Das Recht von Gortyn (i supplementband till Rhein. Mus., 1885), och i Herondae mimiambi (2:a upplagan 1892) har han lämnat en bearbetning av den nyupptäckte skalden Herondas.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).