Från Rilpedia

En forskningsreaktor är en ett kärnreaktor som används för forskningsändamål. Till skillnad från kommersiella kärnkraftverk används den inte för el- eller värmeproduktion.

Användningsområden

Forskningsreaktorer används ofta för att producera neutroner. Neutronerna används för neutronaktivering, analys av materialegenskaper, produktion av radioisotoper och för utbildning.

Design

Forskningsreaktorer har mindre effekt jämfört med kärnkraftverk som används för elproduktion. Den termiska effekten i de flesta forskningsreaktorer ligger mellan 10 kW och 10 MW medan motsvarande för kärnkraftverk som används för elproduktion är cirka 3 000 MW. Forskningsreaktorer är enklare än strömproducerande reaktorer och drivs med lägre temperatur på kylvattnet. De behöver avsevärt mindre bränsle och det bildas mindre mängd fissionsprodukter. Många forskningsreaktorer använder anrikat uran, ofta upp till 20%. Det arbetas internationellt dock för att minska bruket av höganrikat uran både i forskningsreaktorer och andra reaktorer. Precis som andra reaktorer kräver de kylning och en moderator. Kylning kan ske med naturlig konvektion av kylmedlet om reaktoreffekten är låg.

Svenska forskningsreaktorer

Sveriges första kärnreaktor R1 togs i drift i juli 1954. Den befann sig i berget under KTH i Stockholm. Andra reaktorer byggdes i anläggningen Studsvik nordost om Nyköping. Den första där R0 var en nolleffektsreaktor som blev kritisk 1959. Två reaktorer som delade samma bassäng var R2 för produktion av isotoper och Asea-byggda R2-0, båda från 1960. FR-0 är en reaktor med snabba neutroner, som togs i bruk 1964. Vidare finns i Studsvik Zebran, Tryckzebran och KRITZ.