Från Rilpedia

Folk och rackare var en av de mest inflytelserika grupperna inom svensk folkmusik under 1970-talet, och är en av de grupper som betytt mest för dagens svenska folkmusik över huvud taget. 1970-talets folkmusikvåg koncentrerade sig på spelmansmusik, men Folk och rackare framförde folkliga visor och medeltidsballader, med musikalisk inramning främst från den brittska folkrockscenen och den svenska folkmusikscenen.

Carin Kjellman mötte Ulf Gruvberg på en folkmusikfestival 1970, och de började sedan spela musik tillsammans. De gav ut sin första skiva Med rötter i medeltiden 1974. På Folk och Rackare från 1976 fanns spelmannen Kalle Almlöf och den norske folkmusikern Jørn Jensen med som gästmusiker, Jørn blev efter detta en fast medlem i gruppen. När Trond Villa som tidigare spelat med Jørn i Folque, en välkänd norsk folkrockgrupp, kom med i bandet 1976 var den kvartett bildad som kom att bli det egentliga Folk och rackare. Gruppen spelade mest i Sverige och framförde traditionellt material främst på svenska varför gruppen brukar betraktas som svensk, trots att besättningen var till hälften norsk.

Blandningen av musiker från olika länder sågs som något sensationellt i folkmusikkretsar på den tiden, men gruppen var multikulturell på flera sätt än så. Brittiska folkrockband som Fairport Convention och Pentangle var en stor influens. När Carin Kjellman insett att den typ av sångmaterial dessa grupper framförde fanns även i Sverige, började hon gräva i arkiven efter gamla svenska nedteckningar. Hon möttes med en viss skepsis av dem som inte önskade se materialet förvanskat och kommersialiserat. Folk och rackare spelade så gott som uteslutande traditionellt material, men de var inte främmade för att till exempel kombinera musik och texter som troligen inte alls hört ihop från början eller för att slå ihop olika versioner av samma sång från olika trakter, till en. Skivan Stjärnehästen från 1981 är en av gruppens mest kända, består av traditionellt jul- och staffansmaterial. I slutet på 1970-talet upplevde gruppen en viss internationell framgång och turnerade över hela Europa.

Skivan Rackbag från 1985 kom att bli gruppens sista. Två nya medlemmar hade då tillkommit, Affe Byberg på trummor och Olle Westbergh på synt. Inte hela gruppen var nöjd med detta tillskott, vilket var en av anledningarna till att gruppen splittrades 1986. Samma år som gruppen splittrades spelade Carin Kjellman in en soloskiva på skivbolaget Amalthea, ett album som var mindre folk och mera rock. Ulf Gruvberg kom att jobba på radio bland annat med live-musiksändningar, han var även producent för Hedningarnas stora genombrott Kaksi!. 1996 återförenades gruppen för en serie konserter på festivaler i Danmark och Sverige.

Bland de många musiker från 1990- och tidigt 2000-tal som inspirerats av gruppen finns gruppen Garmarna som spelat in flera av de låtar som lanserats av Folk och rackare, och gruppen Ranarim med bland andra Sofia Sandén och Ulrika Bodén. Även Lena Willemarks sätt att hantera ballader är klart påverkade av Folk och rackare.

Diskografi

• Med rötter i medeltiden, 1974, som Carin Kjellman & Ulf Gruvberg
• Folk och Rackare, 1976
• Anno 1979, 1979
• Rackarspel, 1978
• Stjärnhästen, 1981
• Rackbag, 1985
• 1976 - 1985, samlings-CD

Källor

• Progg.se
• Häfte till CD:n 1976 - 1985
• Nationalencyklopedin, uppslagsordet Folk & Rackare